Grundprinciper för miljölagstiftningen

För att förstå miljölagstiftningen måste man sätta sig in i en komplex blandning av EU:s och Storbritanniens regelverk. Båda systemen prioriterar fyra centrala principer: försiktighetsprincipen, förebyggande, åtgärder vid källan och principen om att ”förorenaren betalar”. Genom att följa miljöhandlingsprogrammen och Storbritanniens miljölag från 2021 kan företag förutse kommande regleringar och gå från en reaktiv till en proaktiv efterlevnad.

Lagstiftningen kan vara en mycket komplicerad blandning av lagar, förordningar och lagförslag, fördrag, föreskrifter och direktiv. De har olika innebörd, i vissa fall en tidsplan, en hierarki och oftast en övergripande plan. När du väl har förstått terminologin för de olika typerna och stadierna kan du använda den för att få en viss förvarning om vad som är på väg, vilket ger dig mer tid att förbereda dig. Att känna till processen hjälper dig att avgöra när lagstiftningen närmar sig sin slutgiltiga form.

Den här artikeln är för kort för att kunna gå in på alla detaljer, så här följer en sammanfattning av var man kan vända sig för att få en uppfattning om i vilken riktning miljölagstiftningen utvecklas och var man kan hitta mer detaljerad information.

Europa

Inom EU har EU-rätten företräde framför nationell rätt, och lagstiftningsprocessen omfattar alla medlemsstater, med regler om graden av samförstånd och omröstningsförfaranden i varje skede. Det är därför en inkluderande process, men den går långsamt. Medlemsstaterna får stifta egna lagar, vilket de också gör, men dessa får inte strida mot EU-lagstiftningen. Denna artikel kan inte täcka alla de olika medlemsländernas skiftande processer för miljölagstiftning, men genom att känna till EU-lagstiftningen kan du förstå de krav som alla medlemsländer förväntas uppfylla.

Fördragen utgör grunden, och det finns ett antal fördrag som rör miljöfrågor, däribland utgångspunkten att EU ska ha det övergripande ansvaret för miljöpolitiken, vilket omfattar klimatförändringar, avfall och föroreningar. Allt detta är gränsöverskridande frågor.

EU:s miljöpolitik bygger på fyra huvudprinciper:

• ”Försiktighetsprincipen” – att undvika åtgärder som kan orsaka skada utan att det finns tillräcklig vetenskaplig säkerhet för att kunna hantera risken på ett effektivt sätt
• Att förebygga skador prioriteras framför att åtgärda dem – det är mycket effektivare (och oftast även mer kostnadseffektivt)
• Om skada har uppstått måste förorenaren åtgärda den på den plats där den uppstod
• ”Förorenaren betalar” – kostnaderna för att förebygga eller avhjälpa skador ska bäras av förorenaren. Lagstiftningen om tillverkaransvar faller under denna princip.

EU fastställer regelbundet miljöhandlingsprogram som var och ett sträcker sig över flera år – det nuvarande är det^åttonde miljöhandlingsprogrammet och löper fram till slutet av 2030 – och antar lagstiftning för att bidra till att genomföra dem. Det kan handla om ny lagstiftning eller ändringar av befintlig lagstiftning, och det är inte alltid specifikt miljölagstiftning som används, eftersom det finns många överlappningar mellan olika ämnesområden. Ett exempel är ändringarna av befintlig konsumentlagstiftning som används för att införa lagstiftning mot greenwashing.

Att läsa EAP ger en värdefull inblick i kommande regleringar. Den aktuella versionen finns här (jag har lagt in länkarna på engelska, men det går att byta till ett annat språk).

Det finns två huvudsakliga sätt på vilka lagstiftningen genomförs: förordningar och direktiv. En förordning är direkt gällande rätt som gäller för alla medlemsländer. Ett direktiv anger det mål som ska uppnås, men ger medlemsländerna möjlighet att införa eller ändra sina egna lagar för att uppnå detta mål, samtidigt som det fastställs ett datum då detta ska ha skett.

Här kan du följa hur EU-lagstiftningen utvecklas genom de olika stadierna.

Storbritannien

I Storbritannien utgörs den högsta rättsnivån av parlamentslagar, och nästa nivå nedåt är förordningar (Statutory Instruments, SI), där många av detaljbestämmelserna återfinns.

Den brittiska miljölagstiftningen har genomgått en omarbetning efter brexit, och det viktigaste nya dokumentet är miljölagen från 2021 (Environment Act 2021). Den utgör på sätt och vis en plan, liknande EU:s miljöhandlingsprogram (EAP), i och med att den anger de huvudsakliga målen och innehåller ett ramverk för att fastställa mål, samt vissa konkreta mål. De viktigaste områdena som omfattas är luftkvalitet, biologisk mångfald, vattenkvalitet och avfallsminskning. Lagen fastställer också de viktigaste principerna, som är mycket liknande EU:s: integrering, vilket innebär att miljöskyddet ska integreras i den övriga politiken, samt principerna om försiktighet, förebyggande, åtgärd vid källan och att förorenaren betalar. Även här hjälper det att känna till detta för att kunna se vad som väntar.

Det finns också ett antal äldre lagar, såsom klimatförändringslagen, samt lagar som antagits via andra kanaler, till exempel inom finansområdet – där det finns en hel del lagstiftning om rapporteringsskyldighet – och inom planeringsområdet – vilket omfattar vissa åtgärder för att skydda den biologiska mångfalden.

De olika länderna som ingår i Storbritannien kan också ha sina egna lagar – Skottland och Wales har vissa skillnader, och Nordirland, även om det ingår i Storbritannien, ingår fortfarande i den europeiska inre marknaden och omfattas därför av ett antal EU-lagar.

För mer information om miljölagen från 2021, klicka här. Det finns även webbplatser med allmän vägledning om miljölagstiftningen på www.gov.uk, samt https://www.sepa.gov.uk för den skotska miljöskyddsmyndigheten, https://naturalresources.wales för Wales och https://www.daera-ni.gov.uk för Nordirland.