ISO-standardernas framväxt: Att mäta framsteg inom hållbarhet inom tryckeribranschen

Laurel Brunner lyfter fram den växande betydelsen av ISO-standarder för att främja hållbarhet inom tryckeribranschen. Nya mätmetoder, däribland ISO 16759 för koldioxidavtryck och ISO 22067-serien för miljörapportering, utgör viktiga verktyg för tryckerier. Dessa standarder förenklar komplexa dataförfrågningar och säkerställer efterlevnad av EU:s ständigt föränderliga miljöbestämmelser.

Hur vet man om tryck- och förlagsbranscherna blir mer hållbara? Det vet man faktiskt inte, eftersom vi saknar universella mätvärden eller gemensamma referenspunkter. Men vad vi däremot har är ett växande antal små tecken på förbättring. Sammantaget tyder de på att vi faktiskt gör framsteg när det gäller att förbättra vår miljömässiga hållbarhet.

Ett exempel på detta är den ökande mängden ISO-standarder som är inriktade på hållbarhet inom tryckbranschen. ISO:s tekniska kommitté 130 för grafikteknik har en arbetsgrupp som uteslutande ägnar sig åt standarder för miljömässig hållbarhet för tryckerier och förlag. ISO har publicerat flera dokument som tagits fram av TC130-arbetsgruppen och ytterligare två är under utveckling. Dessa standarder ger tryckeri- och förlagsföretag en rad verktyg som hjälper dem att göra sin verksamhet mer miljömässigt hållbar.

ISO 16759 är ett verktyg för att beräkna koldioxidavtrycket för en tryckupplaga och därmed även för en enskild tryckt produkt. ISO 20690 hjälper tryckerier och tillverkare av digitala tryckpressar att fastställa den operativa energiförbrukningen hos sina digitala tryckpressar. Standarden används för att mäta elförbrukningen hos digitala produktionspressar med relativt få stopp och starter, vanligtvis digitala tryckpressar i småformat som används för att trycka stora upplagor. ISO 21632 är ett motsvarande dokument som fokuserar på digitala tryckmaskiner med flera driftslägen, vilket innebär många stopp och starter. Det handlar vanligtvis om digitala bredformatsskrivare inom skylt- och displaybranschen samt inom specialtryck.

Arbetsgruppen inom ISO TC130 arbetar också med att ta fram ISO 22067-serien. Denna fastställer rapporteringskrav för hur tillverkare av skrivare ska redovisa sina produkters miljöaspekter. Miljöaspekter är faktorer som kan påverka miljön, till exempel material- och energianvändning. ISO 22067-serien syftar till att göra det betydligt enklare att besvara kundernas frågor om miljömässig hållbarhet.

Tryckerier som arbetar med stora varumärken kommer att finna att ISO 22067-1, som beskriver allmänna krav på tryckning, är särskilt användbar för att hantera komplexa dataförfrågningar. Standarden är också mycket användbar om man vill redogöra för hållbarhetskriterierna bakom en tryckt produkts utformning. ISO 22067-1 kan hjälpa till att uppfylla kundernas krav när det gäller efterlevnad av EU:s direktiv om hållbarhetsrapportering för företag och EU:s förordning om ekodesign för hållbara produkter. Om du har kunder som omfattas av dessa lagar kommer de att förvänta sig att du, i egenskap av tryckare eller utgivare, tillhandahåller hållbarhetsdata för deras rapportering.

ISO håller på att publicera den andra delen av serien ISO 22067. ISO 22067-2 avser specifikt efterbehandling av trycksaker. Standarden omfattar krav på redovisning av miljöaspekter kopplade till tryckta produkter, såsom häftning, lim, dekorativa detaljer och liknande. Detta innefattar även sådant som använda kemikalier, utsläpp och avfall.

För närvarande pågår arbetet med ISO 22067-3 för rapportering av miljöaspekter hos tryckta textilier samt ISO 19311. ISO 19311 fastställer krav för företags rapportering av bedömningar av miljömässig hållbarhet. Standarden anpassar tryck- och förlagsbranschens miljömässiga hållbarhet till den övergripande lagstiftningen. Arbetet inom ISO förväntas förenkla verksamheten för tryck- och förlagsföretag, så att det blir lättare för alla parter att uppnå hållbarhetsmålen. Steg för steg utvecklas verktyg som hjälper tryckerier och förlag att främja sin hållbarhet.