Färgämnens och pigmentens kemiska egenskaper – vilket bläck passar bäst för vilken uppgift?

Moderna bläck innehåller en rad olika beståndsdelar som gör att maskinerna kan skriva ut snabbare och mer exakt.

Många ser bläcket som en bisak, att det är skrivaren eller programvaran som får alla delar att fungera tillsammans och att ett bläck är lika bra som ett annat. Men i själva verket är så gott som alla moderna bläckstrålebläck en högteknologisk komponent i det övergripande utskriftssystemet, en komponent som är exakt framtagen för en specifik skrivare för att leverera en definierad uppsättning egenskaper till ett förutbestämt pris.

Det säger sig självt att nästan alla som skriver ut tycker att priset de betalar för sitt bläck är för högt. Men priset beror på en rad faktorer, bland annat värdet på den immateriella egendom som använts för att ta fram bläcket, men framför allt handlar det om de ingredienser som används. Så, vilka är då dessa ingredienser?

Det kanske mest uppenbara stället att börja på är färgämnet. Många vattenbaserade bläckstrålebläck av konsumentkvalitet, liksom många textilbläck, använder fortfarande färgämnen, men kommersiella tryckerier använder oftast pigment, som erbjuder mycket bättre motståndskraft mot blekning och ger utskrifter som håller längre, särskilt i direkt solljus för utomhusskyltar eller affischer i skyltfönster. Till skillnad från färgämnen förblir dessa pigment fasta efter utskriften och ligger kvar på materialets yta. Pigmenten mals fint till partiklar i mikrometerstorlek för att säkerställa att de är tillräckligt små för att sprutas ut genom de små munstyckena på högupplösta bläckstråleskrivhuvuden.

Fram till de senaste åren har de flesta bläckleverantörer valt en relativt låg densitet av bläckpartiklar för att förbättra bläckets sprutbarhet och minska risken för att partiklarna ska täppa till skrivhuvudena. Detta innebar i sin tur att skrivhuvudvagnen behövde göra flera passager för att lägga på tillräckligt med färgämne för att skapa en livfull och välmättad bild. Men de flesta skrivhuvuden klarar nu en mycket högre pigmentkoncentration, vilket innebär att mer färgämne kan appliceras vid varje pass, vilket avsevärt påskyndar den totala utskriftstiden.

Pigmenten är suspenderade i en bärvätska som är utformad för att säkerställa att pigmenten fördelas jämnt och inte bara sjunker till botten av bläckbehållaren genom sedimentering. En av de vanligaste bärvätskorna är vatten, vilket har den dubbla fördelen att det är både relativt billigt och miljövänligt. Förutom vattenbaserade bläck används vatten även som bärvätska i de flesta harts- eller latexbaserade bläck. Vi brukar tänka på vatten…