I företag som sysslar med digitaltryck och reklamproduktion uppstår stora mängder avfall. Hur hanteras detta produktionsavfall på rätt sätt i Tyskland? För många företag är detta också en fråga om överlevnad.

Avfallshanteringen kostar cirka 70 000 euro per år hos PPS. Digital Printing GmbH , uppskattar Steffen Hufnagel. Produktionschefen i Berlin och Dresden räknar med sammanlagt drygt 280 ton avfall. Kartong och trä, alltså material som i princip är lätta att återvinna, utgör cirka 120 ton av detta. Ytterligare cirka 130 ton hamnar i avfallsförbränningsanläggningen. Cirka 40 ton består av kompositplast, som räknas som farligt avfall. Färgrester och rengöringsvätskor uppgår till cirka två ton. Även dessa måste hanteras på ett särskilt sätt.

Med cirka 150 anställda och en årlig tryckvolym på 3,5 miljoner kvadratmeter hör PPS. Digital Printing GmbH visserligen till de större aktörerna i branschen. Men exempelberäkningen visar också att digitaltrycksbranschen faktiskt har ett ganska kostsamt problem med produktionsavfall.

Produktionsavfall är industriavfall

Det beror naturligtvis på den exakta inriktningen vilka typer av avfall som uppstår hos digitaltryckare och reklamtekniker. För företag som specialiserar sig på textiltryck kan det handla om transferpapper och tygrester. De som även bedriver mäss- och monterbyggnation måste se till att metallspån och metallrester återvinns. Företag som erbjuder ljusreklam avfallshanterar sannolikt också stora mängder elektroniskt avfall. Och gemensamt för alla uppstår enorma mängder gammalt papper, pallvirke, bläckbehållare och bläckpatroner samt rester av rengörings- och städmedel.

Vart ska det tas vägen? I Tyskland beror det faktiskt i hög grad på de lokala förhållandena. I princip regleras dock frågor om avfallshantering för företag i lagen om kretsloppsekonomi samt i förordningen om industriavfall. Den sistnämnda ska antas på nytt i sin helhet år 2026. Båda förordningarna syftar till att så mycket avfall som möjligt ska sorteras rent och ställas till förfogande. På så sätt kan råvarorna återvinnas bättre. Slutligen har Europeiska unionen åtagit sig att senast 2050 nå kretsloppsekonomi senast 2050.

I företag måste man redan idag sortera papper, papp och kartong samt glas, plast, metall och trä. Målet är att dessa material i möjligaste mån inte ska hamna på deponier eller i avfallsförbränningsanläggningar, utan istället kunna återanvändas.

Färg- och bläckrester samt tomma behållare och patroner betraktas som ”farligt avfall”om de överskrider vissa gränsvärden eller innehåller farliga ämnen. De omfattas då av blandningsförbudet, vilket innebär att de inte får hamna i andra materialflöden. När det gäller farligt avfall måste företagen i förväg samordna den planerade avfallshanteringen med myndigheterna samt ha dokumentation tillgänglig.


Träavfall måste separeras och kasseras efter sort. Foto: S. Angerer / KI

Vart ska man göra av soporna?

Företag kan i princip välja vilket certifierat avfallshanteringsföretag som ska ta hand om deras avfall. Det finns dock skillnader mellan delstaterna när det gäller ”skyldigheter att överlämna avfall”, framför allt när det gäller farligt avfall.

Det finns inga undantag för ens mycket små företag, betonar man bland annat på den ansvariga miljömyndigheten i Nürnberg. Små mängder farligt avfall kan dock återvinnas genom ett mindre krävande förfarande med så kallade samlingsavfallsintyg. Detaljerna kan dock variera från ort till ort. Detta leder för övrigt till att det oftast inte finns några avfallshanteringsanvisningar på förpackningarna till folier och andra produkter för digitaltryck och reklamteknik. För konsumentprodukter är dessa däremot obligatoriska.

Följande gäller dock: Vid felaktig avfallshantering eller bristfällig dokumentation kan böter på upp till 100 000 euro utdömas i hela Tyskland enligt lagen om kretsloppsekonomi. Dessutom kan det för digitala tryckerier och reklamproducenter från förpackningslagen ytterligare påföljder vid överträdelser av skyldigheterna att ta tillbaka och hantera förpackningar.

Särskilt för små digitaltryckerier och företag inom reklambranschen kan sådana höga böter lätt innebära slutet.

Mindre produktionsavfall är bättre för miljön

Vid tryckning av reklam- och digital tryckning uppstår framför allt pappersavfall. Pappersbaserade tryckmaterial kan enkelt integreras i befintliga återvinningskretslopp. De anses därför vara en hållbar lösning.

Typiska tillämpningar inom digitaltryck utförs dock oftast på plastfolier. Genom laminering och beläggning skapas ett kompositmaterial som ofta inte längre kan återvinnas sortrent. ”Svårigheter (vid avfallshanteringen) uppstår framför allt vid icke-brännbara kompositmaterial”, förklarar till exempel Hufnagel. ”PVC-presenningar behandlas nästan som farligt avfall på grund av den integrerade och nästintill omöjliga att separera polyesterfibern, vilket gör att avfallshanteringen blir därefter kostsam. På grund av det påförda flamskyddsmedlet är materialet, i större mängder, inte heller lämpligt för förbränningsanläggningen.”

Det görs gång på gång försök att begränsa framför allt mängden kompositmaterial inom digitaltryck och reklamtillverkning. Hittills har dock inget av dessa slagit igenom på marknaden. ”Vi har utvecklat en ’Split-And-Recycle’-film där trycklagret kan separeras från underlaget och produktens huvudkomponent kan återvinnas sortrent. Hittills verkar dock marknaden inte vara mottaglig för detta”, säger bland annat Ina-Maria van Alst, kommunikationschef på Folex Coating GmbH.

När det gäller bläckpatroner och bläckbehållare har däremot vissa hårdvarutillverkare redan vidtagit åtgärder. HP tar till exempel emot dessa inom ramen för Planet Partners . Epson driver ett återvinningsprogram, liksom Roland DG. Mimaki uppmanar användarna att kontakta sin återförsäljare i detta ärende. Dessutom finns det i Tyskland ett antal serviceföretag som tar emot begagnade bläckpatroner eller till och med köper upp dem. Ofta rengörs dessa och fylls på igen.


Kompositmaterial från digitala tryckerier hamnar ofta i avfallsförbränningsanläggningen. Foto: S. Angerer / KI

Produktionsavfall blir en ekonomisk faktor

I framtiden kan man räkna med att bestämmelserna för företagsavfall kommer att bli ännu strängare och att avgifterna för avfallshantering kommer att stiga. För digitaltryckare och reklamtillverkare innebär detta att en effektiv avfallshantering i allt högre grad blir en avgörande faktor för driftskostnaderna. Detta gäller företag av alla storlekar och berör inte bara tryckeribranschen.

Man kan därför räkna med att kunder inom tryckbranschen i framtiden kommer att försöka ålägga sina leverantörer att ta tillbaka demonterade presenningar. Än så länge är detta ganska sällsynt, rapporterar Steffen Hufnagel från PPS: ”Det förekommer enstaka fall där vi måste ta hand om det gamla materialet som tidigare var installerat när en reklamyta byts ut.”

Därför förbereder företaget ett pilotprojekt där man avser att ta tillbaka vissa typer av återvunnet material och leda in det i en återvinningsprocess. Tryckkunden ska sedan erhålla ett certifikat för det återvunna materialet. Detta skulle framför allt vara intressant för inköpare av trycksaker från företag som redan har skyldighet att rapportera om miljöfrågor .

Sammanfattningsvis kan man alltså säga att det i framtiden kommer att bli ännu viktigare för digitala tryckerier och reklamproducenter av alla storlekar att se till att deras produktionsavfall hanteras på ett korrekt sätt. Företagen bör dock inte bara se detta som en besvärlig lagstadgad skyldighet. Om det genomförs och kommuniceras på rätt sätt kan en effektiv avfallshantering nämligen bli en verklig konkurrensfördel.