Textilier varierar kraftigt, vilket påverkar deras hantering, tryck och slutproduktens värde. Det är viktigt att förstå naturfibrer (bomull, linne, silke, ull) och syntetfibrer (polyester), deras blandningar och kompatibla tryckfärger (reaktiva, pigment, syrafärg, sublimering). Nessan Cleary berättar om vikten av att betona tygkvaliteten framför tryckkostnaden, vilket gör att textiltryck går från att vara en tävling mot botten till att bli ett område med högvärdiga applikationer.
Det är lätt att gruppera textilier som en enda familj av substrat, men de olika typerna av tyg har olika ursprung och kräver olika hantering och bearbetning och lämpar sig för olika användningsområden. Det har betydelse för hur vi trycker på dessa tyger och för de olika marknadsapplikationerna kring textiltryck, till exempel Direct-to-Fabric.
Dessutom påverkar tyget direkt det värdeerbjudande som ligger bakom slutprodukten. Alltför ofta handlar samtalet mellan leverantörer av trycktjänster om tryckprocessen, till exempel de relativa kostnaderna för DtG- eller DtF-tryck. Men detta leder bara till en kapplöpning mot botten för att använda de billigaste textilierna med det billigaste trycket. Och det finns andra möjligheter, från kläder till exklusivt mode, liksom heminredning som påslakan, där dekorationen är given och värdet kommer från kvaliteten på själva tyget.
Alla textilier kan delas in i antingen natur- eller syntetfibrer. Som en allmän regel är naturfibrer mjukare, lättare och lättare att återvinna än syntetfibrer, men syntetfibrer är billigare att tillverka och erbjuder egenskaper som skrynkeltålighet och vattentäthet. Dessutom finns det många blandningar som försöker erbjuda det bästa av två världar.
Naturliga tyger
Naturfibrer delas vidare in i växtbaserade, som huvudsakligen består av cellulosa, och djurbaserade fibrer, som huvudsakligen består av protein med en liten mängd fetter och vaxer, så kallade lipider. Det överlägset vanligaste naturmaterialet är bomull, som växer runt bomullsplantans frön. Det används ofta till t-shirts, strumpor, underkläder och lakan. Bomull används också till handdukar och badrockar samt till denim och manchester.
Det finns flera olika kvaliteter av bomull. Den billigaste och vanligaste är vanlig bomull, där fibrerna tvinnas ihop till det garn som bomullen vävs av. De flesta DtG-tryck använder vanlig bomull för att spara kostnader. Ett steg upp från detta är ringspunnen bomull där trådarna vrids och tunnas ut för att skapa mjuka rep av bomullsfibrer så att det slutliga materialet blir mjukare, lättare och mer hållbart. Detta skapar också en jämnare yta som ger skarpare utskrifter. Sedan finns det kammad bomull där fibrerna kammas så att de alla är parallella och de kortare fibrerna tas bort. Detta leder till ett starkare material med en mjukare känsla som passar för t-shirts och klänningar med högre värde. Slutligen finns det ekologisk bomull, där bomullen odlas ekologiskt, utan herbicider eller bekämpningsmedel, vilket ger ett mer miljövänligt tillvägagångssätt men till en kostnad.
Linne används ibland som ett alternativ till bomull. Det tillverkas av fibrerna från den vanliga linväxten, en blommande växt som också kallas linfrö. Det är lätt och starkt, mycket absorberande och torkar snabbare än bomull, vilket gör det lämpligt för kläder för varmt väder. En nackdel med linne är att det lätt blir skrynkligt, men det kan också blandas med bomull för att skapa skrynkelfria kläder som är starkare och lättare än enbart linne.
Både bomull och linne kan tryckas med antingen reaktiva färger eller vattenbaserade pigmentfärger. Reaktiva färger använder färgämnen som binder till naturfibrer, men kräver ångning och tvätt efter trycket. Pigmentfärger kan ge en liknande handkänsla men använder värme i stället för ånga för att fixera färgerna och kräver inte samma grad av tvätt, vilket sparar både vatten och energi. Pigmentfärger är lämpliga för både rullmatning och DtG-tryck.
Många högvärdiga applikationer, särskilt inom mode, använder silke. Detta produceras av silkesmaskar, oftast från Bombyx mori silkesmask som lever på mullbärsträd. Silke har rykte om sig att vara en av de starkaste naturfibrer som finns. Det är också ganska mjukt, mycket lätt, har hög andningsförmåga och är bra på att transportera bort fukt. Dessutom har fibrerna en triangulär prismaliknande struktur som reflekterar ljus i olika vinklar och ger en optiskt skimrande effekt.
De bästa tryckresultaten får du med syrafärgad färg, vilket också kräver att det tryckta tyget ångas för att fixera färgerna och sedan tvättas flera gånger för att säkerställa att det inte finns någon ofixerad färg kvar.
Syrafärgningsbläck kan också användas med andra djurbaserade naturfibrer, t.ex. ull, som också fungerar med reaktiva och pigmentfärger. Ull är vanligtvis ganska skrymmande och håller värmen ganska bra, vilket gör den bäst för varma kläder. Det finns olika typer beroende på ursprungsdjuret, t.ex. alpacka samt mohair eller kashmir från getter. Även bland fårull finns det flera varianter, till exempel merino, som är mjukare och lättare, och Cotswold, som är grövre, som båda kommer från olika fårraser. Ullens kvalitet avgör vilken typ av bläck som är lämpligast, t.ex. syra för de flesta tillämpningar med merinoull.
Syntetiska textilier
De flesta syntetfibrer skapar i allmänhet bättre barriärer mot vatten, vilket är bra för vattentäta kläder men också innebär att svett kan fångas inuti plaggen. De har god elasticitet eller töjbarhet, vilket gör dem mycket lämpliga för sportkläder. De härstammar huvudsakligen från fossila bränslen och har i allmänhet inte bra brandmotstånd.
Den kanske vanligaste är polyester, som är ganska lätt och har god andningsförmåga, vilket gör den populär för sportkläder. Polyester en typ av polymer från estergruppen men det finns ett antal olika sätt att skapa polyestervarianter. Det vanligaste är etylenpolyester eller PET och det finns till och med en växtbaserad form av polyester där etylenet kommer från naturliga källor som sockerrör.
Bäst resultat får man normalt om man trycker på ett transferpapper och sedan sublimerar färgerna till materialet, så att pigmentet binds i fibrerna. Detta ger en utmärkt handkänsla med god tvättäkthet. Vissa leverantörer erbjuder dock DtG-skrivare för polyester som använder en primer för att hålla fast färgen i fibrerna.
Det finns också många blandade material som ger känslan av naturfiber med funktionaliteten hos syntetmaterial. Eftersom de olika fibrerna håller fast vid pigmenten på olika sätt måste man dock vara noga med procentsatserna för de material som blandas. Poly-Cotton fungerar till exempel bäst med minst 70 procent bomull och 30 procent polyester.
De flesta leverantörer av textiltryck utvecklar pigmentfärger som sitter på materialets yta och som bör fungera med många olika typer av tyg så att detta inte är något problem. De förlitar sig dock på primers för att hålla färgen på ytan och mjukgörare för att förbättra handkänslan i trycken. Tvättegenskaper är fortfarande ett problem, vilket innebär att många leverantörer fortfarande arbetar med detta.