Laurel Brunner råder företag att använda sig av ISO Net-Zero Guidelines som innehåller olika rekommendationer och vägledande principer för att uppnå noll nettoutsläpp av koldioxid till 2050.

Låter det skrämmande? Oroa dig inte, för ISO har nyligen publicerat ett dokument som hjälper dig att komma igång. ISO Net-zero Guidelines består av en rad rekommendationer och vägledande principer. Dessa handlar om att uppnå noll nettoutsläpp av koldioxid och andra förorenande utsläpp globalt 2050. Net-zero Guidelines har ett enormt omfång och omfattar allt från vilka grundläggande principer som ska följas till transparens i kommunikationen. Dokumentet syftar till att samordna alla intressen inom industrisektorer, nationer, regioner och städer, så att det är globalt relevant.

ISO har skapat ett monsterdokument, men det innehåller exakta termer och definitioner för språket om netto-noll. Vikten av att använda gemensamma definitioner och termer i samtal om nollutsläpp kan inte överskattas, särskilt som nollutsläppsproblematiken är global och involverar många enheter, från regeringar till privatpersoner. Kärnprinciperna avgränsar området för resan mot noll nettonivåer så att de kan tillämpas universellt.

Dessa principer innebär att: politiken anpassas till befintliga gemensamma strategier för klimatåtgärder; det är brådskande att omedelbart fastställa minskningsmål och åtgärder för att nå dem; målen bör vara ambitiösa och omedelbara, särskilt för stora organisationer; minskning av växthusgasutsläpp är utgångspunkten för delmål och långsiktiga mål om netto-noll; vetenskap och inhemsk kunskap ligger till grund för beslut; riskbedömningar genomförs; insatserna bör vara trovärdiga och målinriktade; rapporteringen bör vara transparent; när netto-noll uppnåtts måste insatserna fortsätta att minska växthusgaserna; och alla åtgärder måste vara i linje med FN:s mål för hållbar utveckling. Dokumentets principer ligger till grund för en rad krav för att uppnå netto-noll.

I dokumentet förklaras att organisationer bör definiera gränser när de beslutar om mål, övervakning och bedömning av framsteg mot netto-noll. Robust styrning bör finnas på plats för att säkerställa framsteg. Ledare bör visa engagemang och se till att organisationerna har tydligt definierade roller för att tillämpa principerna och kraven i ISO:s riktlinjer för nollutsläpp.

För att kunna sätta upp mål och komma igång krävs planering och prioriteringar. Detta innebär att man måste ha en utgångspunkt för att mäta utsläppen och någon form av baslinje mot vilken framstegen kan mätas. Det är också praktiskt att använda sektorsspecifika data för jämförelser inom leverantörskedjor och industrisektorn. Här finns en tydlig roll för branschorganisationer som FOGRA i Tyskland eller BPIF i Storbritannien att engagera sig i att sätta upp mål för Scope 1 (direkta utsläpp), Scope 2 (indirekta utsläpp) och Scope 3 (tredjepartsutsläpp), samt att förklara hur de ska beräknas.

ISO:s Net-zero Guidelines är omfattande och grundliga och kan vara till nytta för alla tryckerier och förlag som vill inleda ett arbete mot nollutsläpp i sin organisation. Vi hoppas att företagen antar utmaningen och påbörjar arbetet så snart som möjligt.

Information om källan: Den här artikeln har producerats av Verdigris Project, ett branschinitiativ som syftar till att öka medvetenheten om trycksakernas positiva miljöpåverkan. Denna veckovisa kommentar hjälper tryckerier att hålla sig uppdaterade om miljöstandarder och hur miljövänlig företagsledning kan bidra till att förbättra deras resultat. Verdigris stöds av följande företag: Agfa Graphics, EFI, Fespa, Fujifilm, HP, Kodak, Miraclon, RicohSplashPR, Unity Publishing och Xeikon.

Vänligen lägg till kreditering längst ner på bilden: Bild av Freepik