Paul Sherfield berättar om de olika standardförhållanden som krävs för storformatsskrivare, eftersom färger kan se olika ut beroende på olika typer av belysning och miljöer.
Att titta på provtryck och tryckta produkter under produktion under standardiserade ljusförhållanden är det enda sättet att säkerställa att färgmatchningen är tillförlitlig. De normala belysnings- och visningsförhållandena för grafisk konst baseras på belysningsstandarden D50 enligt definitionen i dokumentet ISO 3664-2009.
Dessa standardiserade förhållanden behövs eftersom färger kan se olika ut när de betraktas under olika typer av belysning och i olika miljöer. Detta kallas vanligtvis metamerism. Två färger som ser likadana ut i en viss typ av belysning kommer inte att se likadana ut i en annan typ av ljuskälla. Det beror på att ljusspektrum och färgtemperaturer skiljer sig åt. Detta kallas mer korrekt för metametiskt fel.
Så vad är D50? Det är baserat på en färgtemperatur på 5000k tillsammans med andra värden som CRI (färgåtergivningsindex, CIE Ra (CIE 1995) , hur exakta de visade färgerna kommer att visas på en skala från 0-100. Det omfattar också den fysiska miljö där provtrycken och produktionstrycken finns, t.ex. ljusbås och arbetsstationer för visning på pressar.
Medan den grafiska branschen med viss framgång har använt D50-belysning som visningsstandard under många år, har många andra branscher använt D65-belysningsstandarden, inklusive, vilket är ganska märkligt, papperstillverkningsbranschen som man skulle ha trott borde använda samma D50-belysningsförhållanden som sin största kund, tryckeribranschen.
ISO 3664 beskriver specifika kriterier för ljusförhållanden för att säkerställa korrekt färgutvärdering för de grafiska branscherna. Dessa parametrar inkluderar:
- Belysningsstyrka: ISO 3664 rekommenderar en belysningsstyrka på 2000 lux, mätt vid betraktningsytan. Denna nivå garanterar tillräcklig ljusstyrka för att utvärdera färger utan att orsaka visuellt obehag eller bländning.
- Enhetlighet: Enhetlig belysning över hela synfältet är avgörande för att förhindra inkonsekvenser i färguppfattningen. ISO 3664 föreskriver jämnhet inom en specificerad tolerans för att upprätthålla korrekt färgbedömning.
- Spektral effektfördelning (SPD): Ljuskällans spektrala fördelning påverkar färgseendet avsevärt. ISO 3664 definierar SPD för D50-belysning och säkerställer att den nära matchar egenskaperna hos naturligt dagsljus.
- Färgåtergivningsindex (CRI): CRI mäter ljuskällans förmåga att återge färger korrekt jämfört med naturligt dagsljus. ISO 3664 kräver att D50-belysning ska ha ett CRI på minst 90, vilket garanterar en korrekt färgåtergivning.
ISO 3664 revideras för närvarande med avsikt att inkludera en ytterligare specifikation som utesluter UV-innehållet i D50-ljuskällan. Detta drivs av flera faktorer; den mesta belysningen är baserad på LED som inte har något UV-innehåll och att lysrör nu är förbjudna i Europa och ökar i USA på delstatsbasis, så LED D50-lysrörsersättningar behövs nu för de många installerade visningsbåsen.
De ställer den grafiska industrin inför ett antal utmaningar inom områdena mätning, färgprofilering och processtyrning, som vi kommer att behandla mer i detalj i en annan artikel.
Utmaningar med D50-belysning i olika branscher
D50-belysning är en integrerad del av den grafiska industrin, men av olika skäl är det svårt att införa den i andra branscher:
- Detaljhandel och konsumentvaror: I detaljhandelsmiljöer, t.ex. klädbutiker eller stormarknader, är det viktigt att skapa en inbjudande atmosfär för att locka till sig kunder. Medan D50-belysning ger korrekt färgåtergivning föredras ofta varmare belysning för sin mysiga atmosfär. Denna skillnad i belysningspreferenser försvårar införandet av D50-belysning i detaljhandelsmiljöer.
- Fotografering och filmskapande: Fotografer och filmskapare strävar efter korrekt färgåtergivning, men det konstnärliga uttrycket har ofta företräde framför tekniska standarder. Många yrkesverksamma väljer skräddarsydda ljussättningar som är anpassade till deras kreativa vision och avviker från D50-standarderna. Vid inspelningar på plats ställs man dessutom inför utmaningen med oförutsägbara naturliga ljusförhållanden, vilket gör det opraktiskt att strikt följa D50.
- Arkitektur och inredningsdesign: Arkitekter och inredningsarkitekter använder belysning inte bara för att synas utan också för att skapa atmosfär och stämning. Även om D50-belysning kan säkerställa exakt färgbedömning under designfasen är det inte säkert att den stämmer överens med den önskade atmosfären när den väl används. Därför använder sig designers ofta av varmare eller kallare belysningsalternativ för att uppnå specifika estetiska mål.
- Sjukvård och välbefinnande: I vårdinrättningar har belysningen flera syften, bland annat patientkomfort, personalens effektivitet och korrekt färguppfattning för medicinska uppgifter. Även om D50-belysning kan vara lämplig för vissa kliniska tillämpningar, t.ex. färgbedömning i patologilaboratorier, kanske den inte uppfyller de olika belysningsbehoven i olika områden inom sjukvården.
De dagsljusbaserade D illuminate-standarderna är D50, D65 och D75, som alla motsvarar dagsljusspektrumet. Dessa standarder ger en progressiv färgtemperatur för belysning från ”gula” D50 till ”blåare” D65 och D75.
Slutsatser
Inom den grafiska industrin är det absolut nödvändigt att följa belysningsstandarderna ISO 3664, särskilt D50-belysningen, för att uppnå konsekvent och korrekt färgåtergivning. Genom att tillhandahålla en standardiserad visningsmiljö säkerställer ISO 3664 att färgerna ser ut som avsett, vilket underlättar tillförlitlig kommunikation mellan designers, tryckerier och kunder.
Det är dock fortfarande en utmaning att införa D50-belysning i andra branscher på grund av varierande prioriteringar och preferenser. Även om D50-belysning utmärker sig i färgprecision kräver dess kompatibilitet med olika sammanhang noggrant övervägande av faktorer som atmosfär, visuell komfort och estetiska preferenser.
De olika marknader som sektorerna för storformatstryck täcker gör valet av ljusförhållanden svårare. Det finns visningsbås med flera omkopplingsbara ljuskällor som kan vara till hjälp. Ljuskällorna kan vara D65 (genomsnittligt dagsljus från norra himlen), A (glödlampa), TL84/F11 (butiksbelysning) och D50 (dagsljus mitt på dagen0).
I takt med att branscherna fortsätter att utvecklas blir det allt viktigare att överbrygga klyftan mellan tekniska standarder och praktiska tillämpningar. Oavsett om det gäller grafisk konst eller något annat, är det avgörande att förstå nyanserna i ljusförhållandena för att upprätthålla kvalitet, effektivitet och visuell integritet inom de marknadsområden som betjänas av storformatssektorerna
De frågor som tas upp i den här artikeln får en att undra om D50 (5000k) ljusförhållanden är rätt specifikation för sektorn för storformatstryck eller till och med för den bredare marknaden för grafisk konst och tryck. Som framgår använder många av sektorns leverantörer och kunder inte D50 som sin visningsstandard och konsumenternas hushållsbelysning har ändrats till LED utan UV-innehåll.
Å andra sidan anses D65-belysning (6500k) av vissa vara ett mycket hårt ”blått” ljus och långt ifrån den hushållsbelysning som konsumentkunder använder, som är cirka 3000k-4000k, vilket ger ett mycket varmare ljus
Förhoppningsvis kan denna artikel leda till en diskussion om detta område.