Ganska tidigt inom digital bildbehandling insåg man att vi behövde standarder, inte bara för själva bildfilerna, utan även för färgkodning.

Det finns flera de facto-standarder för RGB-bilder, t.ex. sRGB som utvecklats i samarbete mellan HP och Microsoft, och sedan Adobe RGB. Även om sRGB har en relativt liten färgskala på cirka 700.000 färger sägs det ofta att det är en lämplig färgrymd för bilder som ska skrivas ut digitalt.

Många utskriftssystem har sRGB som standardfärgrymd för inkommande bilder i RGB, men för skrivare med brett färgomfång är sRGB faktiskt inte den mest lämpliga RGB-färgrymden.

För fotorealistiska tryck är Adobe RGB mer lämpligt eftersom det inte bara har en större färgrymd i allmänhet, utan också bättre matchar den maximala färgskalan för offsetlitografi på bestruket papper.

Karakteriseringsdata för standardiserade tryckförhållanden

En annan de facto-färgstandard är färgskalan för standardiserad litooffset, som trycks enligt ISO 12647-2-standarden. En mycket populär referens här är färgdatasetet FOGRA 39 som används i många ICC-profiler för standardiserat offsettryck.

RGB-bilder som sparats i Adobe RGB matchar motsvarande färger i CMY mycket bättre än sRGB, som har färgvärden för CMY ganska långt från FOGRA 39-referenserna.

Men spelar det verkligen någon roll kan man fråga sig? Kan någon verkligen se skillnaden i utskrifterna? Ja, i allra högsta grad. Ett utskriftssystem bygger på att RIP (Raster Image Processor) och ett färghanteringssystem arbetar tillsammans.

Om systemet förutsätter sRGB för de inkommande bilderna i dataströmmen, men i själva verket tar emot Adobe RGB och inte konverterar färgerna korrekt, kommer utskrifterna att se tråkiga och färglösa ut.

Det beror på att färghanteringssystemet förväntade sig den mindre färgrymden i sRGB och gjorde sina färgkonverteringar från RGB till CMYK utifrån fel referenspunkter. Siffrorna i RGB har olika betydelser i sRGB och Adobe RGB.

ICC arkitektur för färghantering

Referensfärgkodningen i modern färghantering är CIELab-färgrymden. När du konverterar från en färgrymd till en annan måste du ta hänsyn till den ICC-profil som är kopplad till den aktuella bilden eller tryckförhållandet när du utför de nödvändiga färgkonverteringarna.

International Colour Consortium (ICC) grundades 1993, men efter alla dessa år är det fortfarande många prepress- och pressoperatörer som har svårt att förstå hur man hanterar färger på rätt sätt, baserat på användningen av ICC-profiler.

Detta gäller särskilt vid produktion av digitaltryck i storformat, trots att man ofta använder dyra substrat och producerar stora bilder. Korrekt och exakt färghantering sparar dock tid och minskar spill och omtagningar. Att bestämma sig för vilka färgstandarder som ska gälla för den egna produktionen är ett klokt sätt att skapa ett effektivt och lönsamt arbetsflöde.

I den här sektorn finns det egentligen inga konkurrerande färgstandarder utöver användningen av ICC-profiler. Att se till att personalen har en djup och beprövad kunskap om tillämpad färghantering och att de förstår hur man använder en spektrofotometer för färgkvalitetskontroll är en bra investering.

Färgtolerans vid tryckning

Även om densitometrar fortfarande har ett visst värde vid mätning av utskrifter är de faktiskt färgblinda eftersom en densitometer mäter bläckets täckning. Men den kan inte riktigt skilja en liknande färg från en annan. För detta behöver du en spektrofotometer, och du måste bestämma vilka toleranser för färgavvikelser som är acceptabla för dig och dina kunder.

Färgavvikelse presenteras som ett värde av Delta E (skrivs ∆E). Det är allmänt accepterat att det mänskliga ögat inte kan se en färgavvikelse som är mindre än ∆E 1. Nästa fråga blir då att bestämma hur stor färgavvikelse som är acceptabel.

Enligt standarden ISO 12647-2 är svaret 5, och även om detta är en standard för litooffset kan den fungera som en vägledning även för digital produktion i storformat. Om tryckeriköparen insisterar på att en specifik företags- eller varumärkesfärg ska definieras och tryckas som en spotfärg, kan en något snävare tolerans tillämpas, till exempel ∆E 2,5.

Genom att använda standarder för färghantering och definiera toleranser sparar du tid, minskar avfallet och, kanske ännu viktigare, förbättrar kundnöjdheten och goodwill för ditt företag.