Sonja Angerer berättar att många digitaltryckta produkter är svåra att återvinna, men att tillverkare av substrat för närvarande arbetar med att skapa lämpliga lösningar.

 

Europeiska unionen strävar efter en ekonomi med slutna kretslopp där så mycket avfall som möjligt återvinns. Men för digitaltrycksapplikationer är detta ännu inte helt möjligt att uppnå. Tillverkarna av trycksubstrat arbetar för fullt med att ta fram lösningar. Nu är det upp till tryckerierna och deras kunder.
Efter varje utställning, varje POS-kampanj måste allt avfall som samlats in tas om hand. Det är sant att vissa material, som papper eller glas, kan sorteras och återvinnas relativt enkelt. Men det gäller tyvärr inte för de flesta substrat som används vid digitaltryck.

Bildtext: Återvinning är ett problem för många digitaltryckta produkter. Men det finns redan initiativ som syftar till att ändra på detta. Foto: S. Angerer S. Angerer

Varför finns det inte många återvinningsalternativ för många digitaltrycksapplikationer?

För att förstå varför digitaltrycksapplikationer ofta är svåra att återvinna är det viktigt att förstå vad som vanligtvis händer i EU med kommersiellt och kommunalt avfall:

  • Deponi
  • Energiåtervinning vid avfallsförbränning
  • Återvinning till nytt råmaterial

Dessutom exporteras partier med både sorterat och osorterat avfall. Det magiska ordet för effektiv återvinning är ”sorterat”. Det innebär att avfallet i så stor utsträckning som möjligt ska bestå av endast ett material, till exempel papper, kartong eller PET-flaskor. Upparbetning är möjlig med rimlig ansträngning och kostnad.

Alla som känner till de tyska lokala myndigheternas riktlinjer för insamling av hushållsavfall vet till exempel att yoghurtburken ska kasseras separat från aluminiumlocket. Denna kombination av ”plastburk med aluminiumlock” kan användas för att producera två sorterade sekundära material.

Tyvärr kan produkter som laminerade popup-skärmar eller tryck som fästs på aluminiumplåtar inte separeras så lätt. De förblir ett kompositmaterial som är olämpligt att återinföra i materialcykeln.

Men det behöver inte vara så här. Inom bilindustrin har det sedan direktivet om uttjänta fordon 2015 funnits en målsättning att uppnå en återvinningsgrad på 95 viktprocent. Som ett resultat av detta finns det redan en hel rad råmaterial från biltillverkning och återvinning som kan användas flera gånger.

Digitala tryckmedier tillverkade av återvunnet material

Bildtext: Re-board (bilden) och andra bikakeskivor tillverkas av förnybara råvaror. Foto: Re-board: Re-board.

Digitaltryck kräver substrat av högre kvalitet än traditionella tryckmetoder. Som ett resultat av detta har det varit möjligt att erbjuda en mycket liten mängd media som kan produceras av delvis eller helt återvunnet material.

Ett litet undantag är bikakeskivor och andra pappersbaserade trycksubstrat. Återvinningsgraden för papper i hela Europa uppgick till 71,5% 2015. Men även med Re-board, som förmodligen är den mest kända bikakekartongen som används inom tryckeribranschen, måste en del av den tryckbara linern tillverkas med en mycket hög andel färska fibrer. Detta är det enda sättet att säkerställa högsta möjliga tryckkvalitet.

Verseidag-Indutex, som sedan augusti 2020 ingår i Serge Ferrari Group, har nu utvecklat Vertex, en beläggning som tillverkas av återvunnet avfall från fordonsindustrin. Resultatet är en beläggning som är fri från PVC men som också är tillverkad av redan återvunnet material. Detta är en stor innovation för den digitala tryckindustrin. Vertex är tänkt att utgöra grunden för en hel produktlinje av trycksubstrat för interiör och exteriör. Sortimentet kommer att täcka alla vanliga digitaltrycksapplikationer och vara optimerat för HPs latex- och UV-härdande bläck. ”Vi rekommenderar medvetet inte eco-solvent- och andra lösningsmedelsfärger för Vertex-belagda material”, säger Stefan Altgassen, Director Business Unit Large-Format Printing på Verseidag-Indutex. ”Det skulle i vilket fall som helst inte vara lämpligt som en del av ett miljömedvetet tryckkoncept.”

Omfattande tester pågår för närvarande med betaanvändare. Verseidag-Indutex räknar med att de första produkterna från Vertex-sortimentet kommer ut på marknaden i mitten av 2021. ”Målet är att utveckla nät- och bannermaterial för aktuella tillämpningar inom digitaltryck”, förklarar Peter Michael Siemens, Head of Development & Innovation. ”Vid behov kommer dessa också att uppfylla gällande tyska, franska och europeiska brandskyddsstandarder.”

Liksom alla andra nät- och ytmaterial för storformatstryck har Vertex-produkterna en textilkärna av vävd polyester. För närvarande används konventionella garner eftersom marknadspriserna för återvunna garner är mycket högre. Enligt Verseidag-Indutex VD Markus Simon planerar dock företaget att ”hitta en lösning även på detta problem, inom Serge Ferrari Group”. Konglomeratet har sitt eget garnspinneri i Schweiz.

 

Återvinning och CO2-fotavtryck

Vertex-produkterna är i sig en sammansatt produkt. ”För att säkerställa rätt materialegenskaper för storformatstryck finns det för närvarande inget alternativ”, säger Siemens. ”Men med Vertex har vi för första gången kunnat tillverka en högkvalitativ beläggning med hjälp av tidigare återvunnet material.” Det kan fortfarande vara möjligt att hitta en lösning för återvinning av Vertex-produkterna. Serge Ferrari lyckades skapa Texyloop-systemet för banderoller och nät med PVC-beläggningar redan 2014. De returnerade och bearbetade tryckprodukterna kan återanvändas som underlag i gröna tak.

Även när avfallet är sorterat finns det stora skillnader i hur väl det lämpar sig för återvinning. PVC anses fortfarande vara svårt att återvinna. I många länder deponeras därför kasserad PCV eller omvandlas till energi i avfallsförbränningsanläggningar. Det senare kan vid första anblicken verka som en dålig idé, men i själva verket är PVC:s energivärde ungefär jämförbart med brunkolets. Som ett företag med flera produktdivisioner, bland annat för textilarkitektur och tillfälliga byggnader, är Verseidag-Indutex medlem i branschinitiativet VinylPlus, som verkar för ökad återvinning av PVC för användning som råmaterial i nya produkter.

Andra tillverkare av trycksubstrat koncentrerar sig enbart på PVC-fria alternativ utan användning av återvunnet material eller återvinningsmetoder nedströms. I september 2020 presenterade till exempel Heytex sina Ecotex-produkter. Dessa klassas som hållbara i cirka ett år under utomhusförhållanden i norra Europa. Eftersom de är lättare än PVC-produkter med liknande prestandadata är de lättare att transportera och kan därmed bidra till att uppnå ett mindre CO2-fotavtryck.

Bildtext: Neschen har nyligen utökat sin portfölj med PVC-fria produkter. På bilden: Neschens huvudkontor i Bückeburg. Foto: Neschen Neschen

I november presenterade Neschen sin Easy Dot-portfölj, en ny självhäftande matt film. Filmen tillverkas utan PVC och utan lösningsmedel, eftersom de självhäftande prickarna är vattenbaserade. Själva filmen är tillverkad av polypropylen, eller PP. Produktionen av PP, som är ett utbrett alternativ till PVC inom tryckeribranschen, har dock en särskilt hög energiförbrukning. Dessutom är prestandadata för PP-media för utomhusbruk betydligt sämre än för PVC. Detta innebär att ett tryck kan behöva bytas ut flera gånger, vilket leder till större materialvolymer. Trots att PP anses vara särskilt lämplig för återvinning var den faktiska återvinningsgraden 2017 mindre än en procent. Detta är den lägsta siffran för någon plast som används i stor utsträckning.

Det är därför svårt att fastställa ett ekologiskt fotavtryck för olika trycksubstrat. Re-board har publicerat ett sådant för sina produkter med beräkningar baserade på CEPI- och ISO 14040-specifikationerna. Energikällan för produktion av trycksubstratet är mycket viktig för beräkningen av det ekologiska fotavtrycket. På Verseidag-Indutex blev produktion och administration i stort sett CO2-neutral i mitten av 2020 tack vare ett nytt, högpresterande solcellssystem och användning av certifierad grön el. Återstoden kompenseras med certifikat.

De flesta tillverkare av filmer och substrat för tryckeribranschen har inlett initiativ för att minimera sina produkters påverkan på miljön. Hos Avery Dennison har till exempel olika åtgärder gjort det möjligt att minska utsläppen av växthusgaser med 8.000 ton.

Det är dock viktigt att förstå att alla förbättringar som görs av tillverkaren endast kan påverka produktionen av trycksubstratet. Utsläpp som orsakas under materialets livscykel, t.ex. till följd av distribution, logistik, bearbetning, installation och till och med återvinningsprocessen, är ett ”extra tillägg”.

 

Hur kan digitaltryckta produkter bli mer miljövänliga?

Vad är det ekologiska fotavtrycket och återvinningsbarheten hos digitaltryckta produkter? Det berömda Facebook-svaret ”det är komplicerat” skulle vara ett bra svar. En av anledningarna till detta är att CO2-fotavtryck och återvinningsbarhet, även om de hänger ihop, inte alls är samma sak.
Men det finns vissa saker som digitala tryckerier kan göra för att minimera sina produkters påverkan på miljön. Det börjar redan i designstadiet:
  • Välja lämpliga material
  • Undvika tillverkning av sammansatta produkter, t.ex. genom laminering
  • Utveckla applikationer som kräver mindre material
Tryckproduktionen spelar en avgörande roll när det gäller att göra digitala utskrifter mer miljövänliga. Lämpliga åtgärder inkluderar:
  • Effektiv maskinpark
  • Effektivt arbetsflöde med få kassationer och lite spill
  • Användning av miljövänliga energikällor (värmepump, solsystem, grön energi etc.)

En åtgärd kan dock bara bli framgångsrik om konsumenterna av trycksaker själva bidrar till den. Det räcker inte med vackra ord, de måste vara beredda att ta sin del av påslaget för grönare substrat och mer återvinning. Det är en stor och viktig uppgift för de digitala tryckerierna att övertyga sina kunder. Om det är något vi har lärt oss under de senaste månaderna så är det trots allt detta: Vi kan bara ta oss igenom det här tillsammans.