Mycket stor grafik – Del 2: Artefakter och hur man tämjer dem

Simon Eccles ger viktiga tips och tekniker för att förbereda bilderna så att de blir bäst i storformat.

I del 1 av den här artikeln tittade vi på hur viktigt det är att förstå och kontrollera upplösningen om du ska reproducera fotografier och andra konstverk för utskrift i mycket stort format.

Den här gången tittar vi på andra saker som kan påverka bildkvaliteten vid närbildsvisning, t.ex. filkomprimering och bildskärpning. Först ska vi dock titta på vad man gör om man får en jobbfil som inte bara är ett enda fotografi som ska förstoras.

Layoutfiler och PDF-filer

Det blir inte lika lätt att åtgärda upplösnings- och andra bildproblem om originalbilderna har placerats i ett layoutprogram, t.ex. Adobe InDesign eller Illustrator, QuarkXPress eller CorelDraw, där fotografierna kombineras med vektorelement som text och rutor.

De här programmen ger dig ingen numerisk avläsning av den slutliga pixelupplösningen på den placerade sidan, även om vissa (särskilt InDesign) visar en realistisk förhandsgranskning som bör förutsäga ett upplösningsproblem så länge den visas till 100 % på skärmen. Vissa formgivare lägger dock bara ut den korrekta jobbformen men inte den slutliga storleken, så det skulle inte heller fungera.

Layoutfiler skickas ofta till tryckerier i PDF-format. PDF-filen fungerar i princip som ett ”omslag” för att visa och skriva ut bilderna och andra element i den.

Om du har en PDF och behöver kontrollera och öka upplösningen kan du använda Adobe Acrobat Pro (eller den aktuella DC) för att extrahera (dvs. ”packa upp”) bildfiler och spara dem separat, och sedan öppna de relevanta i Photoshop för att kontrollera och åtgärda eventuella upplösningsproblem. Det är lättare att använda Adobe Illustrator, som kan öppna och redigera PDF-filer med fler verktyg än Acrobat tillhandahåller.

Acrobat kan öka antalet pixlar i menyn Optimerad PDF, men endast genom att använda ”närmaste granne”-tekniker så att kvaliteten inte förbättras.

En dedikerad PDF-redigerare är att föredra, och Enfocus PitStop Pro är den mest prisvärda (från 608 euro men med ett årligt prenumerationsalternativ på 261 euro). Detta program körs som en plug-in till Acrobat och innehåller en omfattande uppsättning manuella och automatiska redigeringsverktyg samt kontroll före flygning. Det har bättre interpolationsverktyg än Acrobat (med bikubisk, bilineär och bikubisk B-Spline, men det kan ändå vara bättre att exportera bilder, skala upp eller ersätta dem i en riktig bildredigerare och sedan importera dem på nytt.

Mycket av det här reparationsarbetet beror på hur mycket tid man har och om kunden förstår principerna för bildkvalitet så pass mycket att en skrivare kan returnera dåliga bilder med en begäran om att de ska åtgärdas.

Artefakter

Bortsett från upplösningsfrågorna är de två andra viktiga faktorerna som påverkar bildkvaliteten vid större förstoringar huruvida (och hur mycket) bilderna någonsin har skärpts och huruvida (och återigen hur mycket) den förlustbringande JPEG-filkomprimeringen någonsin har använts på bilden.

Båda kan ge synliga effekter och mönster i bilden som blir smärtsamt uppenbara om bilden förstoras kraftigt i efterhand. Typiskt är ljusa eller mörka halon längs kanterna, oskärpa i detaljer och fyrkantiga block i vad som borde vara mjuka graderingar, t.ex. himmelsfärger och hudtoner.

En bild som är avsedd för storformatstryck ska helst aldrig sparas som en JPEG-fil. Denna ”lossy”-teknik fungerar genom att gradvis slänga bort bilddetaljer för att minska filstorleken med betydande belopp. Kunderna gillar JPEG-filer eftersom de håller nere filstorleken för e-post. De tenderar dock att överdriva den mängd de väljer.

Lätt komprimering (10 eller 12 på Photoshop-skalan) är vanligtvis bra och minskar filstorleken till en femtedel eller tiondel av originalet utan att orsaka betydande förlust av bildkvalitet. Du bör avråda kunderna från att använda lägre nivåer på kvalitetsskalan, 8, 5 eller sämre.

Problemet är om en bildfil har skickats runt lite grann. Någon i ett tidigare skede kan ha frestats att använda JPEG med hög komprimering utan att du visste om det. Förlorad kvalitet kan aldrig återvinnas, så även om filen öppnas och sparas på nytt med lätt komprimering är skadan skedd för alltid.

Det bästa arbetsflödet för att säkerställa högsta kvalitet är att börja med den ursprungliga kamerafilen (som kommer att vara Raw om en anständig kamera används) och spara den som TIFF med LZW-förlustfri komprimering. Då behålls bildens fulla kvalitet med ungefär halva den ursprungliga filstorleken, och den kan placeras i vilket standardlayoutprogram som helst.

Om en layout ska konverteras till en PDF i InDesign, QuarkXPress eller liknande ska du antingen stänga av komprimeringen i PDF-inställningarna eller välja ett alternativ för utskrift med hög kvalitet som ger minimal JPEG-komprimering.

Skärpning

Vektorgrafik kan förstoras utan kvalitetsförlust. Kurvorna på detta tigeröga är fortfarande perfekta i en förstoring på 1 600 %.

Hittills har vi bara tittat på bitmappsbilder som består av pixlar. Dessa bilder är normalt fotografier, men kan även vara konstverk som producerats med ett målningsprogram som Corel Painter.

Den andra huvudtypen av grafikprogram använder vektorer, dvs. matematiska beskrivningar av linjer och former och blandningar. Dessa kan blåsas upp till vilken storlek som helst utan kvalitetsförlust, med perfekta kurvor, diagonaler, typ- och färggraderingar. De mest populära vektorprogrammen är Adobe Illustrator, CorelDRAW, CADlink SignLink, SAI Flexi (tidigare kallat PhotoPrint) och en relativ nykomling, Serif Affinity Designer.

Illustrator och CorelDraw innehåller målningsverktyg som ger penselliknande effekter längs vektorlinjer och former. Dessa effekter kan också skalas upp oändligt utan kvalitetsförlust. De innehåller också raster-till-vektor-konverteringsverktyg som i princip tar riktiga fotografier och konverterar dem till vektorbilder i upp till 256 toner. Om du har en bild med låg upplösning och verkligen behöver blåsa upp den kan det vara värt att experimentera med dessa verktyg.

Program för layoutdesign arbetar också med vektorer: Adobe Illustrator och QuarkXPress är de viktigaste idag (observera att de flesta ”design”-program också gör layout för bilder på ett enda ark). Alla former och färgfyllningar som de skapar, och alla typsnitt, kommer att vara vektorer. De kan också importera och bevara vektorer från designprogram.

En importerad och placerad bitmappsbild som är gjord av pixlar kommer dock att förbli pixlar när du skriver ut den. Om du förstorar en placerad pixelbild i en designprogramfil kommer den inte att interpoleras, och om den har låg upplösning från början kommer du att se pixlarna när den skrivs ut i stort format. Det är viktigt att ställa in rätt upplösning innan du placerar en bild i en layoutfil.

De här två berättelserna har varit en snabb introduktion till de överväganden och tekniker som används för att förbereda bilder så att de ser bäst ut vid hög förstoring. Erfarna användare känner redan till allt detta och mer därtill, men det är sällan man ser något som faktiskt är nedskrivet och som behandlar bildbehandling i mycket stora format.

Förstorade snitt som visar lila kromatisk aberration till vänster, borttagen i Photoshop Raw till höger.

En vanlig orsak till grön- eller lilafärgade fransar (eller halos) runt fina detaljer är kromatisk aberration (halos vid skärpning tenderar att vara ljusa eller mörka versioner av intilliggande färger). Detta är en optisk effekt som produceras av alla kameralinser utom de allra dyraste och som kan överdrivas av kamerans sensor. Kameror som exporterar JPEG i stället för Raw tar ofta bort detta automatiskt, men som vi har sett på andra ställen är Raw bättre för den ultimata bilddetaljen.

De flesta Raw-konverterare (t.ex. Photoshop Raw, Adobe Lightroom, Corel Aftershot Pro, DXF Optics Pro, PhaseOne Capture One) har verktyg för att minska kromatiska aberrationer i bilder. Vissa är manuella, andra kan förinställas och sparas för särskilda kombinationer av kamera och objektiv.

Om du har fått en bild som inte fixades i Raw-stadiet har Raw-filtret i Photoshop CC en meny som heter Lens Corrections som har mycket anpassningsbara ”Defringe”-reglage för gröna och lila fransar.

Halvtonade original

Bilden ovan började som en 133 lpi halvton som skannades från en bok från 1948 och bearbetades till en kontinuerlig ton.

Som nämndes i del 1 sätter detaljhandelsbutiker, banker och till och med konstgallerier ofta upp stora väggmålningar som visar deras lokala områden i det förflutna. Ofta är dessa tagna från gamla svartvita fotografier, och ibland kommer de från tidningar eller reseböcker som ursprungligen trycktes som halvtoner. Om man blåser upp en skannad halvton ser man prickarna. Mycket ofta är detta en stämning från en viss tid och precis vad designern vill ha.

Det är dock möjligt, bara om, att göra prickarna osynliga. De flesta flatbäddsskannrar erbjuder ett ”de-screening”-alternativ, där du berättar ungefär vad den ursprungliga halvtonupplösningen var och den kommer sedan att ta grupper av prickar och sudda dem tills de är en enhetlig grå (eller färg). Ibland fungerar det bra, ibland inte. Det tenderar att fungera bättre med svartvita halvtoner än med färg, men många historiska fotografier trycktes ändå svartvita.

En alternativ teknik som jag använde på monokroma halvtoner i en återutgiven bok för tio år sedan är att stänga av avskärningen och skanna bilden som en gråskala i högsta tillgängliga upplösning. Detta ger en enorm fil med varje punkt i skarp detalj. Experimentera sedan med Photoshops oskärpeverktyg och applicera precis så mycket att prickarna försvinner och jämnas ut.

Därefter ändrar du storlek på bilden till den upplösning som du vill skriva ut med. Slutligen experimenterar du med bildförbättringsverktygen, särskilt tonkurvor, kontrast och skärpa, tills du får ett bra resultat. Jag tyckte att det här fungerade bättre än den inbyggda skanneravskärmningen, men det tar mycket längre tid.

Vektorgrafik

Artefakter som beror på skärpning är också svåra att åtgärda om resultatet blir alltför tydligt vid förstoring. De flesta digitala fotografier och skanningar behöver åtminstone en viss skärpning, vilket verkligen kan förbättra utseendet. Effekten beror dock oftast delvis på att kontrasten runt kanterna ökas (antingen mörkare eller ljusare beroende på omgivningen) och detta kan framträda som en halo vid senare förstoring.

De flesta bildredigeringsprogram eller Raw-konverterare har verktyg för skärpning (t.ex. Smart Sharpen eller Unsharp Mask i Photoshop). I de fall menyerna ger dig manuella kontroller brukar en av dem handla om bredden i pixlar som effekten täcker. Mellan 1 och 2 pixlar på en 24 mp-bild är vanligtvis bra för de flesta bilder som är tillräckligt i fokus.

Denna effekt kanske inte blir uppenbar om bilden senare förstoras. Det är bäst att prova sig fram för att förhandsgranska olika effekter i samband med storleksändringsverktygen, vilket kanske inte är möjligt om en kund har levererat en bild som redan har skärpts.

Om en bild har brus eller filmkorn kan skärpningsprocessen överdriva detta. Du kan minska detta något genom att mixtra med inställningarna för mängd och tröskelvärde, om du har sådana. En mer tidskrävande teknik är annars att maskera bort himmel, släta ut hudtoner och allt annat som du inte vill ska skärpas innan du går in i Sharpen-menyn.

Om du har fått en bild där skärpningen har överdrivit kornigheten kan du minska den genom att maskera bort områden som ser brusiga ut och lägga på en lätt oskärpa. Använd en pensel med mjuka kanter för maskerna, annars ser du övergångar mellan skarpt och oskarpt.

Linsaberrationer