Att minska koldioxidutsläppen ser ganska enkelt ut vid första anblicken, inte enkelt eller lätt, naturligtvis, men enkelt: sluta bara göra så mycket av det som skapar dem. Minska energiförbrukningen, övergå till förnybara energikällor, minska avfallet och så vidare.
Men när man tittar djupare uppstår fler komplikationer, inte minst frågorna om vad som händer med de människor vars försörjning är beroende av koldioxidekonomin. Och med investeringar, särskilt pensionsfonder. Hur kommer minskad konsumtion att påverka tillverkningsindustrin? Det är här den ”rättvisa omställningen” kommer in i bilden.
Det finns andra termer som används, men alla är avsedda att förmedla samma innebörd: hur man gör de förändringar som behövs på ett rättvist sätt, som inte skadar människors försörjning och som gör att alla kan dra nytta av dem. Det handlar om att täcka in alla tre pelarna inom hållbarhet: miljömässig, social och ekonomisk. Att arbeta med målen i FN:s globala mål för hållbar utveckling. För att verkligen lyckas måste man börja från grunden, lyssna på människors rädslor och farhågor, se till att de tas upp och få med sig alla.
Det är en stor utmaning för samhället, eftersom de potentiella vinnarna och förlorarna inte alla är lika utspridda, inte alltid uppenbara, och potentialen för nytt arbete kanske inte alltid finns på samma platser som där arbete går förlorat, och inte heller kommer den kompetens som krävs att vara densamma. Det krävs en hel del planering, varav en del har pågått under årens lopp, men en hel del är ännu inte ens påtänkt.
Det finns naturligtvis vissa förändringar som är mycket lätta att koppla samman – att gå mot större energieffektivitet i den byggda miljön kan ta arbetstillfällen från energiföretag, men sedan öka arbetstillfällena inom energirenoveringar och hela nätverket bakom detta; att framgångsrikt gå bort från oljeborrning kommer att kräva att de skickliga ingenjörerna och den tekniska personalen från den industrin vänder sina förmågor till design, tillverkning, installation och underhåll för sektorn för förnybar energi. För allt detta kommer det att behövas utbildningsprogram. Andra faktorer är ännu inte helt klarlagda i den komplexa väv som utgörs av ett samhälle som bygger på att sälja varor snarare än tjänster – att sälja gas, till exempel, snarare än varma hem och arbetsplatser – och som därför har begränsade incitament att minska produktionen. Och så har vi de mycket djupa rötter som fossila bränslen har inom den globala finansiella infrastrukturen och regeringarna. Det krävs ett förändrat tankesätt, att vi ändrar vårt sätt att tänka.
Bristande rättvisa visar sig redan i vissa politiska åtgärder: ökad prissättning av koldioxid, oavsett om det sker genom skatter eller andra mekanismer, får större konsekvenser för småföretag med lägre marginaler och för hushåll med lägre inkomster. För att säkerställa en rättvis omställning måste detta mildras med motåtgärder för att jämna ut effekterna: ett sätt är t.ex. bidragsstöd för att förbättra energieffektiviteten eller gratis eller kraftigt subventionerad kollektivtrafik för att balansera ökade bränslekostnader. I vissa förvaltningar har detta också införts eller planeras.
Mycket av detta kanske inte verkar direkt relevant för vår bransch, eftersom det kräver förändringar på delstats- eller regeringsnivå, men det finns också nya affärsmodeller som introduceras, och det kan finnas saker som ditt eget företag kan göra. I Nederländerna kan organisationer köpa ljus som en tjänst i stället för att köpa belysningsarmaturer och lampor, och på så sätt undvika de investeringar som krävs för att uppgradera belysningen för att förbättra energieffektiviteten. Det företag som erbjuder tjänsten installerar, driver och underhåller utrustningen mot en månatlig serviceavgift, och det ligger därför i deras intresse att se till att komponenterna har lång livslängd och är lätta att underhålla. Serviceavtalen omfattar ljusnivåer och energibesparingar. Det finns ett Singaporebaserat företag som erbjuder kylning som en tjänst, med en liknande modell och energibesparande fördelar för användarna. Vi har redan servicemodeller för digitaltryck och pay per click; konceptet är inte nytt för print. Genom att tänka tangentiellt, kreativt och samarbetsinriktat kan alla göra en positiv skillnad.
Att lyssna på kunder och leverantörer, personal och grannar och ta reda på vilka förändringar som är på väg, vad de oroar sig för, vilka förändringar som behövs och hur du kan anpassa dig är ett bra sätt att börja. Om du till exempel är ett litet företag i ett industriområde utanför staden med dåliga kollektivtrafikförbindelser och personalen är orolig för bensinpriserna för att ta sig till jobbet, kan du inte ändra kollektivtrafiksystemet. Även bildelningsalternativ är begränsade om du bara har en handfull anställda som kommer från olika håll. Men en grupp företag på samma industriområde skulle kunna gå samman och ordna bildelning mellan sig och på så sätt hjälpa till att hantera resekostnaderna. Det skulle vara en win/win-situation som bidrar till att minska koldioxidutsläppen och sänka levnadskostnaderna.
Några saker att fundera över är vad som kommer att behöva förändras i vår bransch? Hur kan vi förbereda oss för det? Vilka affärsmodeller kommer att behöva omprövas? Vilka kommer vi att behöva omskola när nuvarande jobb försvinner, för att se till att nya jobb öppnas för dem? Hur flexibla kommer vi att behöva vara? Det är viktigt att inte vara rädd för att experimentera, att säga vad man tycker. Men framför allt att lyssna.
Bild på huvudomslaget: Foto av American Public Power Association på Unsplash