Varför måste vi förvalta de globala vattenresurserna? Enligt miljöforskaren Dr Debbie Chapman är vår hälsa och vårt välbefinnande beroende av det – och återbetalningen är enorm.

Här förklarar Dr Chapman vikten av att hantera vattenresurser på global nivå.

Vatten är en av de grundläggande nödvändigheterna i vårt liv. Vi hör alltid talas om hur mycket vatten vi bör dricka varje dag, men vi hör inte så mycket om hur mycket vatten vi slösar bort, vattenbrist eller hur vi kan minska användningen.

Här är en häpnadsväckande siffra. Endast 1 % av världens sötvatten är lättillgängligt. För att göra saken värre är det inte jämnt fördelat över hela världen och är sårbart för föroreningar från mänskliga aktiviteter. Ännu mer oroande är att det långvariga konceptet att sötvatten är en förnybar resurs nu äventyras av den pågående försämringen av vattenkvaliteten, vilket leder till försämring av akvatiska ekosystem som människors hälsa, försörjning och utveckling är beroende av.

Brist på sötvatten och försämrad kvalitet hör till de mest akuta miljöutmaningarna under detta århundrade. Enligt UN Water, en samordningsmekanism inom FN för alla frågor som rör sötvatten och sanitet, kommer jorden att stå inför ett 40-procentigt underskott i vattenförsörjningen 2030, om vi inte dramatiskt förbättrar hanteringen.

UN Environment och dess globala miljöövervakningssystem för vatten (GEMS/Water) spelar genom sina partner och arbetsprogram en viktig roll för att hjälpa utvecklingsländer att uppfylla FN:s mål för hållbar utveckling för vatten (SDG 6). GEMS/Waters primära mål är att uppmuntra övervakning och att säkerställa kompatibilitet och jämförbarhet av vattenkvalitetsdata för användning i nationella, regionala och globala utvärderingar.

ISOfocus fick nyligen tillfälle att tala med miljöforskaren Dr Debbie Chapman, som har varit knuten till GEMS/Water i över 30 år och är välkänd över hela världen för sin roll när det gäller att främja övervakning och bedömning av vattenkvalitet.

Dr Chapman grundade, och är chef för, UN Environment GEMS/Water Capacity Development Centre vid University College Cork på Irland, som tillhandahåller expertrådgivning och utbildning inom övervakning och bedömning av vattenkvalitet över hela världen.

I denna ISOfocus-intervju beskriver Dr Chapman de största globala vattenutmaningarna som världen står inför idag och förklarar de praktiska sätt på vilka ISO-standarder kan bidra till att säkerställa att resurser används på ett hållbart sätt.

ISOfocus: Vilka tror du är de största globala vattenutmaningarna?

Dr Debbie Chapman: Som miljöforskare är jag intresserad av att se till att vattenmiljön nu och i framtiden kan leverera de tjänster som människor är beroende av, samtidigt som själva vattenekosystemet bevaras.

Några av de tjänster vi är beroende av är dricksvatten, avloppsrening, matfiske, vatten och näringsämnen till jordbruket samt rekreation. Många av dessa tjänster är beroende av ett välmående akvatiskt ekosystem, något som ofta förbises.

Alla levande organismer, inklusive vi själva, behöver vatten som en grundläggande komponent i våra celler och vävnader. Vi behöver inte bara tillräckligt med vatten för att hålla dessa celler och vävnader hydrerade, utan det är också viktigt att vattnet inte är förorenat med ämnen som kan vara giftiga, till exempel metaller eller de tusentals andra organiska och oorganiska kemikalier som hamnar i vattenmiljön.

Förorening av vatten, även i låga halter, kan ha subtila effekter på vattenlevande organismer, vilket leder till förändringar av arter och populationstätheter som i slutändan innebär att det naturliga ekosystemet blir obalanserat och ohälsosamt. Och ett ohälsosamt ekosystem stöder inte de tjänster vi behöver.

Så enligt min mening är den största globala vattenutmaningen att se till att den begränsade mängd sötvatten vi har på jorden är av god kvalitet, dvs. en kvalitet som inte bara tillgodoser behoven hos en växande mänsklig befolkning, utan också behoven hos de akvatiska ekosystemen.

Att säkerställa en tillräcklig mängd vatten kommer inte att bidra till en hållbar framtid om inte vattnet också är av tillräckligt god kvalitet. Övervakning av vattenkvaliteten är avgörande för att avgöra om kvaliteten uppfyller kraven för specifika användningsområden, eller om den försämras eller förbättras.

Vattenresurser kan inte förvaltas på lämpligt sätt utan den information som produceras av program för övervakning av vattenkvalitet. FN:s miljöprogram GEMS/Water har uppmuntrat övervakning av vattenkvaliteten i över fyra decennier i syfte att dela med sig av data för utvärderingar, förvaltning och policyutveckling.

Denna aktivitet har nu fått ny kraft i och med införandet av indikatorn för vattenkvalitet i omgivningen, SDG-indikator 6.3.2. Indikatorn baseras på resultaten av övervakningen av floder, sjöar och grundvatten i varje land.

Hur kan ISO-standarder hjälpa till att övervinna dessa utmaningar?

Övervakning av vattenkvaliteten är beroende av tekniska metoder och välfungerande laboratorier. För att vattenkvalitetsdata ska kunna delas mellan olika regioner och på global nivå krävs att data är jämförbara. Ett sätt att säkerställa att vattenkvalitetsdata från många laboratorier i olika länder är jämförbara är att uppmuntra de laboratorier som delar med sig av data att använda standardiserade metoder som är väl beprövade och testade.

De metoder som förmedlas i ISO-standarderna är välrenommerade och erkända globalt, och utgör en mekanism för att säkerställa att data från olika länder är jämförbara. Det finns ett brett utbud av standarder för övervakning av vattenkvalitet, från fälttekniker till laboratorietester, så att varje aspekt av övervakningsprogrammet kan standardiseras och jämföras, även för övervakning på global nivå.

På vilket sätt kan ISO:s senaste insatser inom sanitetssektorn ge ett mervärde?

Otillräckligt skötta sanitära anläggningar är en starkt bidragande orsak till försämrad vattenkvalitet i hela världen. Genom att tillhandahålla vägledning och standarder för effektiv hantering av sanitetssystem kan man säkerställa att förorening av akvatiska ekosystem med avloppsvatten minskar och att vattenkvaliteten i vatten som tar emot avloppsvatten förbättras.

Om du kunde se in i framtiden, hur går det 2030 när det gäller att nå SDG 6:s mål för hållbar vattenförvaltning? Vad mer behöver göras?

Tyvärr kommer 2030 att vara här för tidigt! Även om vi ser bevis på entusiasm för att engagera sig i det nya målet för hållbar utveckling för vatten över hela världen, börjar många länder från en låg bas när det gäller hantering av föroreningskällor och övervakning av dessa källors inverkan på vattenkvaliteten.

Det finns en ökande medvetenhet om behovet av att bevara vattenkvaliteten, särskilt för att skydda människors hälsa. Den springande punkten i problemet är att övertyga beslutsfattare och resursförvaltare om vikten av att övervaka kvaliteten på vattendrag och akvatiska ekosystem.

För länder som för närvarande har mycket liten övervakningsverksamhet eller inget övervakningsprogram på nationell nivå kommer det att bli svårt att inrätta ett program och samla in tillräckligt med data för att vägleda strategier för att förbättra vattenkvaliteten fram till 2030. Utbildning och medvetandehöjande åtgärder på alla nivåer, från lokalsamhället till beslutsfattare, kommer att spela en viktig roll för att driva på utvecklingen mot att uppnå SDG 6 och indikator 6.3.2.