Funderar du på att erbjuda soft signage?

De främsta drivkrafterna bakom det växande antalet inkjet-textilskrivare är kläd- och inredningsmarknaderna, men hur ser det då ut för soft signage?

Det råder ingen tvekan om att det har skett en dramatisk tillväxt inom soft signage under de senaste åren – det vill säga tryck av displaygrafik på textila substrat. Det finns många skäl till detta, inte minst att grafiken är lättare att förvara, transportera och montera samt att den är återvinningsbar. Dessutom tycker många att en bakgrundsbelyst textil ser mycket bättre ut än en bakgrundsbelyst film.

Men det är värt att fråga sig hur den mjuka skyltningen trycks. Den självklara metoden är att använda en färg sublimeringsskrivare, antingen för att skriva ut på ett transfermedia eller direkt på textil. Dye sublimation tvingar bläcket att tränga djupt in i tygets fibrer, så att pigmenten bildar en inneboende bindning i substratet som kan överleva tvätt, lång exponering för solljus och de negativa effekterna av dåligt väder. Dessutom behåller tyget sin struktur, även om detta egentligen inte är ett problem med de flesta skyltar.

Förmågan att överleva utomhus under långa perioder innebär att färgsublimering är mer lämplig för produkter som flaggor eller banderoller som sannolikt kommer att användas i flera år. Men när det gäller kortsiktiga reklambanderoller eller för utställningsgrafik som används inomhus, tycker många företag att ekolösningsmedel, latex eller till och med UV är helt acceptabelt.

Det är därför inte förvånande att många tryckerier använder sina befintliga storformatsskrivare för att producera mjuka skyltar i stället för att investera i mer specialiserade färgskrivare.

Det finns ett antal skäl till detta, men det främsta hindret för de flesta skylttillverkare är den ytterligare investering som krävs för en värmepress eller kalender för att slutföra färgsublimeringsprocessen. Lägg till efterbehandlingsutrustning som en symaskin och det kan innebära att du spenderar 50 000 £ eller mer. Andra problem är att man måste avsätta golvyta och hitta personal med de nödvändiga färdigheterna, särskilt för efterbehandlingen.

Den andra frågan är tillgången på lämpliga medier, som Phil McMullin, Epsons försäljningschef för proffsgrafik i Storbritannien, förklarar: ”Min erfarenhet från skyltbranschen är att de skylttillverkare som redan har investerat i lösningsmedelsskrivare upptäcker att utbudet av tillgängliga medier nu har exploderat och att det finns en god chans att de kan producera det mesta av det de vill ha med sin befintliga utrustning.”

De flesta återförsäljare rapporterar faktiskt en god försäljning av belagda textilier för eco-solvent-skrivare. Många lösningsmedelsleverantörer är privat tacksamma mot HP, som har marknadsfört sina latexskrivare för textilanvändning, vilket har gjort tryckköpare mer medvetna om de relativa fördelarna med mjuka skyltar och oavsiktligt uppmuntrat medieproducenter att utveckla belagda produkter som är lika lämpliga för lösningsmedel och UV-användning som för latex.

Spandex säljer t.ex. ett sortiment av textilmaterial som omfattar flaggor, dukar och banderoller, lämpliga för användning med lösningsmedels-, latex- och UV-skrivare. Steve Jacques, Spandex UK:s försäljningschef för förbrukningsvaror, uppskattar att försäljningen av textilmaterial växer med ”cirka 20 procent per år under de senaste tre åren”.

Men även om det finns ett ganska bra urval av belagda textilier tenderar de att kosta mer än de obelagda medier som kan användas med färgsublimering. Detta innebär i sin tur att vinstmarginalen blir lägre jämfört med om man använder mer konventionella material, vilket gör det mindre intressant för en skylttillverkare att övertyga en kund om att prova en textilbanner i stället för t.ex. en PVC-vinyl, där skylttillverkaren kan erbjuda en extremt konkurrenskraftig offert.

Detta kan också förklara varför den största delen av tillväxten inom textil har skett inom klädesplagg och inredning. Användningen av textilier varierar dock från land till land, och de flesta europeiska länder, i synnerhet Tyskland och Spanien, har anammat soft signage med entusiasm i över ett decennium.

Andra länder, som USA och Storbritannien, har varit långsammare med att dra nytta av fördelarna, till stor del av historiska skäl eftersom inköparna har varit nöjda med att specificera konventionella material som PVC. Men som Mike Horsten, europeisk marknadschef för Mimaki, konstaterar: ”Under de senaste fem åren har Storbritannien kommit ikapp eftersom större detaljhandlare har letat efter alternativ.” Horsten säger också att Storbritannien, vid sidan av Nederländerna, är en stor marknad för flaggor, vilket han tillskriver lokala planeringsregler.

De flesta leverantörer anser att det finns stora möjligheter inom färgsublimering, men att skylttillverkare bara kan utnyttja dem om de specialiserar sig inom ett område. McMullin säger att Epson har märkt att deras storformatsskrivare för färgsublimering främst används av detaljhandlare som vill producera märkesplagg med mycket kort ledtid, samt av företag som producerar reklamartiklar som tygkassar, muggar och t-shirts.

Vissa skylttillverkare har använt färgsublimering för att utveckla specialiserade sidoverksamheter, t.ex. tillverkning av flaggor eller bordsdukar. Men många tryckerileverantörer tror att den framtida tillväxten inom soft signage kommer att komma från lösningsmedels- och latextryck, och att den kommer att bero på ett ökande utbud av lämpliga medier och, naturligtvis, lägre priser på dessa material.