Hur kommer det sig att om man lägger ihop rött, grönt och blått ljus får man vitt ljus, men om man blandar rött, grönt och blått bläck eller färg får man svart (eller mörkbrunt)?

Svaret är avgörande för förståelsen av bläck för färgtryck.

Skillnaden beror på det sätt på vilket ljuset når våra ögon. Om ljuset kommer från något som lyser med sitt eget ljus, t.ex. solen, glödlampor eller LED-skyltar, kallas det additiv färg. Detta är ljus som träffar våra ögon direkt, som att titta på solen (gör det inte) eller en glödlampa (säkrare, vanligtvis).

Andra källor till additiv färg är CRT-tv-apparater och -monitorer, LED-baserade belysningssystem och skyltar, men inte LCD/TFT-monitorer och -tv-apparater, som är subtraktiva färgkällor eftersom de använder färgfilter.

Subtraktiv färg är det sätt som tryckfärger fungerar på. Det är samma princip som gäller för alla föremål i naturen som inte lyser av sitt eget ljus, till exempel löv, sand, cocker spaniel och tomater. Ljuset reflekteras från dessa föremål och vissa färgvåglängder absorberas på vägen.

Förvirrande? Ja, det är det. Låt oss se varför. Även om subtraktiv färg är det sätt som tryck fungerar på, låt oss börja med additiv, eftersom det är lättare att förstå på det sättet.

Som vi såg i del ett uppfattar människans ögon färg som en effekt av olika våglängder av synligt ljus. Det är lättast att definiera dessa som rött, grönt och blått, och de kallas också för primärfärgerna i det additiva systemet. Digitalkameror, film och skannrar är i allmänhet också inställda på att registrera färg som blandningar av rött, grönt och blått.

Om man blandar alla tre våglängderna lika mycket får man hela det synliga ljuset, som vi uppfattar som vitt. Om man skruvar ner ljusstyrkan i dessa lika stora blandningar får man gradvis mörkare nyanser av neutralt grått, och inget ljus alls ger svart.

Det finns för övrigt en anledning till att solen ser gul ut om man tittar direkt på den (var försiktig där), men den lyser ändå upp allt med vitt ljus. Det har inget med tryckning att göra, men för underhållning kan du slå upp Rayleighspridning på Wikipedia.

Olika blandningar av ljusvåglängder är där den additiva delen kommer in i bilden. Till exempel, lika stora mängder av rent rött ljus och rent blått ljus kombineras (additivt) till en blandad färg som dina ögon uppfattar som den rödlila färg som vi kallar magenta. Magenta kommer också att se ljusare ut än de separata blå och röda komponenterna eftersom du fördubblar mängden ljus.

Om det blå ljuset är proportionellt mindre än det röda får du rödare toner som också är mörkare (eftersom det totala ljuset är mindre). Lägg till mer blått än rött och du får lila/violetta toner som är ljusare. Om du lägger till lite grönt i den röda + blå mixen får du mindre mättade, mer pastellliknande ljusare toner.

De blandningar av färgat ljus som är särskilt viktiga för tryck är resultaten av blått + grönt (cyan), rött + grönt (gult) och blått plus rött (magenta). Rött, grönt och blått förkortas vanligen RGB, medan cyan, magenta och gult förkortas CMY.

Cyan, magenta och gult är komplementfärger till rött, grönt respektive blått, vilket innebär att de visas mittemot dem på en färgskala. Ren cyan reflekterar inte heller något rött, ren magenta reflekterar inte något grönt och ren gul reflekterar inte något blått. Vi återkommer till cyan, gul och magenta när vi tittar på processfärgsstrålkastare för fullfärgstryck.

Alla som har blandat röda, gröna och blå affischfärger i skolan vet att man inte får några fina, klara färger på det sättet. Man får en lerig mörkbrun färg. Det beror på att färg, precis som tryckfärg, inte genererar ljus och skapar additiva färger, utan istället selektivt reflekterar och absorberar våglängder. Detta kallas subtraktiv färg.

Säg att du har ett rött bläck. Det skiner inte med rött ljus, det reflekterar det. När du lyser med vitt ljus (från solen i en glödlampa) på rött bläck händer det att de blå och gröna våglängderna absorberas av bläcket, men de röda våglängderna reflekteras.

Ett blått bläck reflekterar blå våglängder och absorberar rött och grönt. Grönt bläck reflekterar gröna våglängder och absorberar rött och blått. Andra färgade bläck kan absorbera två eller flera färger, t.ex. orange reflekterar mest rött men även en del grönt ljus.

Det är här som det leriga bruna börjar synas. Om du blandar rött, blått och grönt bläck eller färg (eller deras motsatser, de välkända cyan, magenta och gult för den delen) absorberas alla färger, vilket innebär att du får svart, snarare än det vita i additiva färger. Färger och bläck är dock inte helt rena röda, gröna och blå (eller rena CMY-färger), så det förekommer viss reflektion och normalt ser man en mörkbrun färg.

Observera slutligen att bakgrundsbelyst grafik inte använder additiva färger, även om det ser ut som om den lyser. Bakgrundsbelysningen är ett vitt ljus som sedan passerar genom en klar frontpanel som är tryckt med transparent bläck. Dessa färger fungerar som filter: de absorberar vissa våglängder och släpper igenom andra, så det är subtraktiva färger.

På samma sätt använder LCD-monitorer (Liquid Crystal Diode) och TV-apparater subtraktiv färg: de placerar ett rutmönster av genomskinliga röda, gröna och blå filter framför LCD-skärmen, med en vit bakgrundsbelysning bakom.

Vi kommer att ta upp vikten av transparenta färger mer i detalj när vi tittar på processfärger nästa gång.