Clare Taylor diskuterar vad som hände vid COP 26 som hölls i Glasgow, Skottland i november. Ett av de viktigaste resultaten var åtagandet om Net Zero, inte bara från de parter som deltog i COP, utan även från en stor grupp företag, finansinstitut och andra organ.

 

Redan i våras skrev jag om det då kommande COP26 – vad det handlade om och vad vi kunde förvänta oss av det. Verkligheten var en blandning – det fanns en viss rörelse framåt och det finns en anmärkningsvärd ökning av momentum, men också en hel del uppskjutande av saker ännu ett år, trots uttalandet i klimatpakten i Glasgow att partskonferensen ”uttrycker oro och yttersta oro över att mänskliga aktiviteter hittills har orsakat cirka 1,1 °C global uppvärmning och att effekterna redan känns i alla regioner” och betonar att det är bråttom att agera.

Bildkredit: FN:s klimatförändringar

Detta är dåliga nyheter för såväl näringslivet som klimatet och allt liv på vår planet, eftersom det innebär fortsatt osäkerhet om vilka politiska krav som kan förväntas, och mycket strängare åtgärder kommer att behövas när politiken slutligen genomförs. Det är dock inte heller förvånande med så många olika länder som förhandlar tillsammans i så många olika skeden, vare sig det gäller teknisk utveckling eller att känna av klimatförändringarnas effekter.

Så, vad hände?

En del av Parisavtalet var att parterna i COP alla skulle göra reduktionsåtaganden, så kallade Nationally Determined Contributions (NDC), och att dessa skulle höjas vart femte år. Dessa har ökat före Glasgow, vilket är bra, men inte tillräckligt: även om alla uppfylldes skulle den förväntade uppvärmningen fortfarande vara 2,4°C, vilket är farligt högt. Och mål i sig är naturligtvis ingenting; det som behövs är konkreta planer för att uppnå dem. Sådana saknas fortfarande, till och med i Storbritannien, som behåller ordförandeskapet fram till november 2022.

Bildkredit: FN:s klimatförändringar

Men att hålla sig till 1,5 graders uppvärmning är fortfarande ett mycket levande mål, och en del av det ökade momentumet är att klimatpakten i Glasgow kräver nya NDC:er inom ett år den här gången, inte fem, tillräckligt förstärkta för att anpassa sig till 1,5°-målet och med särskilt fokus på de kortsiktiga målen för 2030, då koldioxidutsläppen måste ha minskat med 45% jämfört med 2010 för att uppnå den önskade banan.

På affärsfronten är det kanske viktigaste resultatet från Glasgow att inte bara parterna i COP, utan även en stor grupp företag, finansinstitut och andra organ, har åtagit sig att arbeta för Net Zero. Det är nu mycket fast förankrat på den globala affärsagendan.

Bildkredit: FN:s klimatförändringar

En stor del av utfasningen av fossila bränslen ligger på energisektorn, men utsläppen måste minska i alla sektorer och konsumenterna måste också dra sitt strå till stacken. Den här branschen kan förvänta sig att få mer press från kunderna om sitt bidrag till minskningen, och för att citera en rapport från McKinsey efter COP: ”Att sänka utsläppen är en av de svåraste värdekedjefrågorna vi har sett.” De frågor som tryckeribranschen måste ta itu med är bland annat förbättrad energi- och resurseffektivitet, god data- och informationsspridning både internt och inom leveranskedjan samt behovet av att övergå till koldioxidfria transporter, både inåt och utåt.

Varuleveranser är en stor utmaning, eftersom det inte bara krävs lämpliga fordon utan även infrastruktur, och det är fortfarande långt kvar för tunga lastbilar. Det finns dock olika initiativ runt om i världen där man samarbetar för att uppnå nollutsläpp från vägtransporter, bland annat European Clean Trucking Alliance och World Economic Forums Road Freight Zero.

Många av de företag som har deklarerat nettonollåtaganden har ännu inte publicerat några detaljerade planer, vilket gör det svårt att förutse vilka fokuspunkter som kommer att utsättas för kundtryck från tryckerier, vars kundbas är bred och varierad, men British Retail Consortiums Climate Action Roadmap ger en bra vägledning till en sektor. Data har en framträdande roll här, där en väg sätter data om växthusgaser i centrum för affärsbeslut och en annan söker transparens i leveranskedjan för hållbara inköp. Varor till detaljhandeln är deras största påverkan, så de kommer sannolikt att vara högst upp på listan för dem, men tryck kommer att finnas med.

Bildkredit: FN:s klimatförändringar

Effekten av ytterligare två stora utfästelser – om metan och kol – kommer att direkt påverka andra branscher mer än tryckeribranschen, även om det kan få konsekvenser för prissättningen. Det fanns också anmärkningsvärda undantag bland undertecknarna.

Löftet om att minska metan med 30 procent till 2030 är betydelsefullt om det uppfylls: på grund av sin natur är metan 84 gånger mer potent som växthusgas än koldioxid på en 20-årig tidsskala. Ungefär en tredjedel av de mänskliga utsläppen kommer från energisektorn, och för att bidra till minskningen har International Energy Agency publicerat en rapport med praktiska åtgärder, en färdplan och en verktygslåda. De andra huvudsektorerna där åtgärder kommer att behövas är avfall och jordbruk.

Löftet om kol, trots att det vattnades ur i sista minuten, är också ett stort steg framåt. När jag skriver detta en mörk, regnig och kall kväll kommer endast 4 procent av den brittiska elektriciteten från kol, och under långa perioder i år har kol inte använts alls. I andra länder är kol emellertid en viktig energikälla, och för utvecklingsländerna är detta ett av de områden där avtalen om att tillhandahålla finansiering och teknik kommer in: för att underlätta att man tar sig förbi de stadier av kolberoende som vi och många andra länder har gått igenom.

Bildkredit: FN:s klimatförändringar

Det ska bli intressant att se vad som händer med löftet om att stoppa och vända avskogningen till 2030, eftersom ett liknande löfte gavs 2014 men inte mycket gjordes åt saken. De skogar som främst hotas och behöver skyddas är de skogar som skövlas för andra ändamål, inte de skogar som förser tryckeribranschen med papper, men de tryckerier som använder papper kan tycka att det är bra att ha alla fakta om papper och skogar till hands i händelse av frågor från oroliga kunder. EU har reagerat genom att utarbeta lagar som förbjuder nötkött, palmolja, soja, kaffe, kakao och andra produkter som är kopplade till avskogning att komma in i EU, och liknande handelsåtgärder från andra delar av världen väntas.

Det finns också ett starkt erkännande av behovet av anpassning – förändringarna pågår redan och kommer oundvikligen att accelerera. Detta är en annan fråga för företagen, som måste vara förberedda och kunna arbeta med ett förändrat klimat och fler allvarliga väderhändelser. Det är också ett annat område där det behövs finansiering och stöd från de rika industriländerna, som har bidragit med merparten av växthusgaserna i atmosfären, till utvecklingsländerna – som i oproportionerligt hög grad drabbas av effekterna.

För att sammanfatta: framsteg har gjorts, men inte tillräckligt, och företagen väntar fortfarande på tydliga planer från regeringarna för att veta vilken riktning de ska ta i framtiden. Under tiden siktar många fler på att själva uppnå Net Zero och förväntar sig att deras leverantörskedjor ska stödja dem, och vår bransch kan och bör vara en del av denna utveckling.