ISO 12647/2 och Fogra 51 är viktiga standarder för konsekvent färghantering inom storformatstryck och överbryggar klyftan till offsetlito. Även om de begränsar de digitala pressarnas fulla spektrum, erbjuder de ett ramverk för förutsägbar, högkvalitativ produktion och kundkommunikation, vilket gör efterlevnad till en strategisk fördel för tryckerier.

ISO 12647/2, tillsammans med Fogra 51, ligger till grund för färgkontroll och konsekvens i moderna arbetsflöden för tryck, särskilt när man överbryggar offsetlitostandarder med digitala trycktekniker i storformat. Under de senaste åren har övergången till digitaltryck och storformatstryck krävt en rigorös färghantering, vilket gör att dessa standarder hamnar i fokus för tryckerier som strävar efter offsetliknande resultat och förutsägbar färgåtergivning på olika substrat.

ISO 12647/2 – Grundbulten för färgkonsistens

ISO 12647/2 specificerar processkontrollparametrar för separering av halvtonfärger, provtryck och produktionstryck i offsetlitografi. ISO/2 utformades ursprungligen för offsetlitografi, men dess tillvägagångssätt för tonvärdesökning (TVI), färgsekvens och substratspecifikation utgör ett riktmärke för digitala plattformar som vill ha konsekventa utskrifter, särskilt när kunderna förväntar sig att offsetlitografi och digitaltryck ska vara likvärdiga.

Standardens krav säkerställer att färgämnen, TVI-kurvor, pappersvitpunkter och mättekniker är enhetliga, vilket minimerar variationer och gör det möjligt för digitala tryckerier att matcha offsetprovtryck och produktionstryck så nära som möjligt. I dagens digitala storformatslandskap ökar trycket på att leverera korta upplagor, variabla eller skräddarsydda jobb med tillförlitlig färg vikten av att ISO 12647/2 efterlevs.

Fogra 51 – sätter standarden för premiumbestrukna papper

Fogra 51 utgör karakteriseringsdatasetet för PS1 premiumbestruket papper enligt ISO 12647/2:2013, vilket återspeglar förändringar i substrattillverkningen – särskilt förekomsten av optiska vitmedel (OBA) för att förbättra den skenbara vitheten. Mätningen kräver nu M1-spektrofotometri för att mer exakt ta hänsyn till pappersfluorescens och anpassa provtryckspapper och färgprofiler till verkliga produktionslager.

Vid digitaltryck i storformat tillhandahåller Fogra 51 en standardiserad färgrymd (CMYK LAB-värden och kurvor) mot vilken tryckerier kan karakterisera och kalibrera enheter, vilket säkerställer att kundprov, testformulär och slutliga utskrifter är enhetliga och ger en avtalsenlig kvalitetssäkring.

Det finns en ny betaversion av det bestrukna papperet och breda profiler som täcker Fogra 51 (PSO coated v3.icc) som används i Europa och ”G7” (GRACol 2013 CRPC6.icc) som används i USA. Detta bör vara till hjälp för dem som trycker för båda marknaderna.

Fogra-versionen kommer att vara ”Fogra 62”, icc-profilnamnet har inte bestämts.

Detta är namnet på den ”beta”-profil som du fritt kan använda:

UCD_PremiumCoated_ISO12647_2_2026_beta_v4.icc.

https://www.color.org/ucd4test.xalter

Tillämpning vid digitaltryck i storformat

Att ISO 12647/2 och Fogra 51 används för digitalt storformatstryck är delvis ett svar på kundernas krav på offsetmatchande färger och möjligheten att replikera varumärkes- eller kritisk grafik på flera olika enheter, tryckplatser och substrat. Med storformatspressar, liksom med offsettryck, är mätvärden för processtyrning avgörande; kalibreringsmetoder, profileringsrutiner och provtryckningsstrategier är uppbyggda kring dessa standarder för att försäkra marknaden om att digitala tryck kan uppfylla högt ställda förväntningar.

Leverantörer av trycktjänster harmoniserar nu digitala arbetsflöden med hjälp av Fogra Media Wedges, som refererar till Fogra 51-dataset och mäter utdata enligt ISO 12647-toleranser (ΔE-specifikationer), för att säkerställa kundernas förtroende för reproduktionskvaliteten.

Utmaningar med färgomfång i storformat

Trots dessa framsteg kvarstår vissa problem. Digitala skrivare – särskilt bläckstråleskrivare och tonerbaserade storformatsenheter – kan ha bredare eller annorlunda utformade färgskalor jämfört med offsetprocesser eller Fogra-referenser. Även om detta kan ge rikare färger i praktiken innebär behovet av att matcha provtryck eller offsetreferenser att en del av denna utökade färgskala måste ”klippas” under färghanteringen. Detta är särskilt problematiskt för färger som ligger utanför standard CMYK – t.ex. starka röda, blå eller varumärkesspecifika nyanser.

Dessutom är det underliggande trycksubstratet ofta mindre förutsägbart: vid storformatsjobb används ofta icke-standardiserade material och olika ytbehandlingar, vilket ger variationer i färgabsorption, vitpunkt och fluorescens (OBA-innehåll). För att upprätthålla ISO/Fogra-efterlevnad krävs noggrann linjärisering, mediekalibrering och användning av provtrycksmaterial som verkligen representerar produktionssubstratet.

Du kanske vill använda pressens maximala färgomfång för vissa arbeten som inte kräver en matchning med ISO-standarderna. För detta kan du använda pressens maximala gamut för enhetens icc-profil och utmatningens icc-profil

Observera att detta system kan variera från tryck till tryck eftersom enhetens icc och gamut kan vara olika, vilket ger ett annat resultat.

En lösning på detta är att använda en CMYK icc-profil med bred gamut som utmatningsprofil och på så sätt normalisera utmatningen med bred gamut.

Nedan visas detaljer om färgomfånget för PSO coated v3, eciCMYK wide gamut (Fogra 59) och en RGB gamut device icc baserad på ett konstpapper.

Verkligheten bakom implementeringen

Övergången från Fogra 39 till Fogra 51 och revideringarna av ISO 12647/2:2013 innebar mer realistiska riktmärken för moderna, OBA-rika papper, men medförde också utmaningar. Instrumentuppgraderingar för att stödja M1-mätning (som bättre tar hänsyn till OBA) är kostsamma och inte allmänt vedertagna, vilket bromsar marknadsövergången. Äldre hårdvara, varierande pressförhållanden och olika typer av media gör utmaningen ännu större, vilket förklarar varför full överensstämmelse fortfarande är en strävan för många snarare än en universell verklighet.

ISO/Fogra tillhandahåller språket för branschstandarder, men praktisk färghantering i storformat kräver dessutom robusta programvaruverktyg – spektralprofilering, proofinglösningar och processtyrningssystem som kan tolka dessa karakteriseringsdatauppsättningar på ett sätt som är användbart i praktiken.

Bortom standardisering: Att hantera förväntningar

Trots sina begränsningar har branschens införande av ISO 12647/2 och Fogra-dataset gett märkbara fördelar när det gäller kundkommunikation, färgutseende och processförutsägbarhet. Provtryck blir ett kontraktsprovtryck, mediakilar en garanti och tillämpningen av toleranser (genomsnittlig ΔE ≤ 3, maximal ≤ 6) ett verktyg för förhandling och kvalitetssäkring.

Som ofta diskuteras i färghanteringskretsar innebär dock bredformatsarbetenas karaktär – från banderoller till skräddarsydda displayer – att kreativ frihet, variationer i substrat och alltmer äventyrliga kunder kommer att fortsätta att tänja på gränserna för vad standarder kan garantera. Målet är inte bara strikt efterlevnad, utan förmågan att uppfylla kundernas förväntningar – konsekvent, förutsägbar färg – även när teknik och krav utvecklas.

Slutsatser

Det är uppenbart att ISO 12647/2 och dess Fogra 51-dataset och PSO coated v3 som icc-profil har blivit viktiga grundpelare för färghantering inom digitaltryck i storformat. Implementeringen av dem är dock inte helt nyansfri.

Jag har sett hur tryckerier övergår till digitalt storformat och strävar efter att uppfylla samma färgstandarder som offset. ISO 12647/2 är inte bara en strävan, utan en avtalsmässig verklighet. Dess underliggande budskap är: kontrollera din process, förstå din subtraktion, hantera din färg. Fogra 51, som är uppbyggd kring moderna medier med hög OBA, har fått marknaden att se på sina substrat med nya ögon – och sina mätinstrument med nya budgetar.

Men verklig färghantering handlar inte bara om standarder. Det handlar om att matcha avsikten bakom dessa siffror med förväntningarna hos din kund. Bredformatstryckare arbetar med substrat som är lika olika som deras kunder – från textilier till filmer till kartong – och Fogra-referenserna är en livlina, inte en tvångströja.

Gamut-problem? Ja, det finns många. Digitala enheter kan överträffa gränserna för CMYK i offsetlitografi, men om man inte trycker på exotiska substrat eller använder sex eller sju färger kan de gränser som ISO och Fogra sätter fortfarande gälla för provtryck och kontraktsarbete. Vi tar bort överflödet, hanterar förväntningarna och ser till att formgivare, varumärken och marknadsförare ser vad de förväntar sig. Det är det som är den verkliga konsten – och vetenskapen – när det gäller färghantering i storformat idag.

Framtiden är ljus, inte bara på grund av OBA, utan på grund av hur branschen har tagit till sig processtyrning. ISO 12647/2 och Fogra 51 löser inte alla problem, men de är det språk vi använder för att komma överens om hur ”bra” ser ut. Och det är så vi skapar förtroende för trycksaker, oavsett enhet, färg eller substrat.

ISO 12647/2, Fogra 51 och andra har blivit oumbärliga standarder i takt med att digitalt tryck i storformat fortsätter sin snabba utveckling. De spelar en viktig roll för processtyrning, färgkonsistens och kundernas förtroende, även om tekniken och kreativiteten flyttar fram gränserna för vad som är möjligt. Utmaningarna när det gäller färgomfång kvarstår och formas av enheternas kapacitet och valet av substrat, men den strategiska tillämpningen av ISO- och Fogra-dataset – och tryckpersonalens pragmatiska inställning – säkerställer att konsekvens, kvalitet och kundnöjdhet förblir inom räckhåll.