Laurel Brunner diskuterar den ökande betydelsen av miljömärkning av plastavfall inom den grafiska industrin.

Cirkulära ekonomier i all ära, men det kräver dialog på många nivåer, inte minst mellan regeringar. Att det är bråttom att ta itu med plastavfall illustrerades i en färsk rapport om att en liten stad i Malaysia har blivit en primär dumpningsplats för plastavfall. Staden håller på att begravas under 17.000 ton av detta material. En del av plasten klassificeras som ren och en del av den är inte det och måste bearbetas på något annat sätt. Enligt FN:s miljöprogram ”2015 var 47 procent av det plastavfall som genererades i världen plastförpackningsavfall, varav hälften kom från Asien med Kina som den största boven i dramat. USA genererar dock mest plastförpackningsavfall per person, följt av Japan och Europeiska unionen.

Det efterlyses ett märkningssystem för att skilja mellan olika typer av plastavfall för återvinning. Det är en rimlig början som skulle säkerställa att plastavfall dirigeras på lämpligt sätt, förutsatt att leveranskedjor för återvinning och upparbetning finns på plats. Ett problem är att miljömärkningar inte riktigt har slagit igenom, varken i den grafiska branschen eller någon annanstans.

Miljömärkningar är inte särskilt populära inom många industrisektorer eftersom de anses vara påträngande och dyra och ge liten nytta. Detta är naturligtvis inte poängen med en miljömärkning, som är avsedd att bekräfta att en viss uppsättning miljökriterier uppfylls och att lugna konsumenterna. En stor del av problemet är att det inte finns någon verklig internationell samordning av miljömärkningssystemen, som är många till antalet och utformade för att fungera i specifika geografiska områden. Försök att internationalisera märkningar som den nordiska svanen, som har sitt ursprung i Skandinavien, och Tysklands Blaue Engel har pågått ett tag, men verkar inte komma särskilt långt, åtminstone inte inom den grafiska sektorn. Alternativet är en reglering som ligger inom regeringarnas ansvarsområde. För att verkligen vara gränsöverskridande kan det vara dags för någon form av internationell insats för att standardisera miljömärkningarna.

Om regeringarna verkligen vill stödja cirkulära ekonomier bör de ta kontakt med andra länder för att ta reda på vad som kan göras för att stödja lokala industrier och marknader inom ramen för ett överenskommet regelsystem. Det finns många problem med att försöka uppnå ett internationellt erkänt märkningssystem och miljööverensstämmelse, men FN är väl lämpat att utveckla ett sådant och att få nationer att anta det. Alternativt kan nationella regeringar börja arbeta med industrisektorer för att utveckla grunden för ett initiativ som kan tillämpas globalt. Kanske kan detta vara en uppgift för Europeiska unionen att åta sig, när den väl är fri från de irriterande britterna och deras halvbakade Brexit-förväntningar.

Källan till artikeln: Den här artikeln har tagits fram av Verdigris-projektet, ett branschinitiativ som syftar till att öka medvetenheten om trycksakernas positiva miljöpåverkan. Den här kommentaren hjälper tryckerier att hålla sig uppdaterade om miljöstandarder och hur miljövänlig företagsledning kan bidra till att förbättra deras resultat. Verdigris stöds av följande företag: Agfa Graphics, Spindrift.click, EFI, FESPA, HP, Kodak, Kornit Digital, Ricoh, Splash PR, Unity Publishing och Xeikon.