Grunderna i bildförbättring

Paul Lindström diskuterar grunderna i bildförbättring och mer avancerade möjligheter som Camera RAW och HDR-fotografering (High Dynamic Range).

Det fanns en tid då alla bilder som förbereddes för tryck kontrollerades och ofta retuscherades och optimerades grundligt av professionella bildbehandlare. Så är det inte längre: många bilder används mer eller mindre direkt från digitalkameran, utan att något större arbete har gjorts med dem. Det här är för det mesta bra, men det finns fortfarande några allmänna aspekter av digital bildbehandling som fortfarande gäller, så även mer avancerad bildbehandling kan vara värt besväret. Låt oss gå igenom några av grunderna och sedan kort beröra några mer avancerade möjligheter.

Även om moderna digitala spegelreflexkameror och till och med de bästa mobiltelefonerna skapar mycket bra bilder utan större behov av manuell redigering, finns det vissa grundläggande aspekter av vad som gör att ett foto ser riktigt bra ut, rent tekniskt. Följande lista är inte nödvändigtvis i ordning efter vad som är viktigast, eftersom det är något subjektivt. Det beror ofta på vilken typ av motiv som finns på bilden och vilken typ av användning bilden kommer att ha. Men en av de första aspekterna är skärpan, om upplösningen är tillräckligt hög. Därefter kommer kontrast, det vill säga är de vita områdena verkligen vita eller är de gråaktiga? Och är de djupa svarta partierna verkligen så svarta som de borde vara? Om inte kommer bilden att se platt och tråkig ut.

Sedan har vi gråbalansen, och det är inte alla kameror som lyckas bearbeta råbilden, det som sensorn fångade, på ett optimalt sätt. Om gråbalansen är fel ser alla andra färger också lite fel ut. Slutligen har vi frågan om färgprecision. Stämmer nyckelfärgerna med vad vi vet att de är i verkligheten? Om inte, finns det några åtgärder vi kan vidta för att åtgärda problemet, antingen manuellt eller genom att tillämpa färghantering efter bästa förmåga. Vi ska gå igenom de fyra stegen ett efter ett och se vad som kan göras i olika programvaror för att hjälpa oss att förbättra våra bilder och optimera dem för slutlig utskrift.

Skärpa

Hur skarp en bild blir beror på flera olika faktorer. En av dem är den upplösning som bilden togs med, men också objektivets kvalitet och om bilden togs utan att kameran rörde sig. Vi har inte plats för en hel fotolektion här, där vi beskriver hur man tar det perfekta fotot, men låt oss istället anta att vi måste göra vad vi kan för att försöka skärpa upp ett foto som inte är perfekt. Naturligtvis har vi sett till att vi har tillgång till originalbilden och kan använda all tillgänglig bilddata. Tumregeln gäller fortfarande: ett foto ska ha dubbelt så hög upplösning i pixlar per tum (PPI) som den upplösning som används i tryck, linjer per tum (LPI). Det är därifrån den allmänt föreslagna bildupplösningen på 300 ppi kommer, eftersom en 150 lpi skärmupplösning var mer eller mindre standard i offsettryck under många år. Även om skärmtyperna och upplösningarna är annorlunda vid digitaltryck än vid analoga tryckmetoder, är en bildupplösning på 300 ppi fortfarande ett bra allmänt förslag. Om bilden ska ses på avstånd kan du nöja dig med en lägre bildupplösning för att undvika onödigt stora filstorlekar.

Bildtext: Även om det finns gränser för vad du kan göra för att skärpa en bild, kan verktyget Unsharp Mask i till exempel Adobe Photoshop ibland förbättra en bild avsevärt. Med hjälp av ett annat verktyg kan du lägga till extra skärpa på utvalda områden i bilden.

Det vanligaste knepet för att få en bild att se skarpare ut är att använda en oskarp mask i till exempel Photoshop. Ordet kan verka konstigt, men det kommer från det gamla manuella sättet att göra detta i en reprokamera när man skapade färgseparationer av bilden. Man gjorde en kopia av bilden och använde en diffusionsfilm för att göra kopian något suddig. Kopian inverterades sedan och placerades ovanpå originalbilden. En kontur uppstod vid kanterna av objekten i bilden, som kopierades till den slutliga bilden av den svarta separationen. Den tunna konturen skapar en visuell effekt som gör att bilden ser skarpare ut. Använd denna funktion i programvaran med viss måttfullhet och försiktighet, för om du försöker göra bilden för skarp kommer den att se konstig ut och konturerna runt objekten kommer att framträda på ett störande sätt.

Ett knep är att bara skärpa utvalda delar av bilden, t.ex. ögonen på en person eller enstaka objekt i en bild, t.ex. ett smycke. Och låt resten av bilden vara som den är, även om den inte är så skarp som du kanske hade önskat.

Kontrast

Det vanligaste sättet att kontrollera att det finns tillräckligt med kontrast i en bild är att öppna bildanalysfunktionen Histogram (i Photoshop heter den Nivåer). Här kan du se om det som ska vara nära vitt eller nära svart ligger i tonkurvans ändpunkter. Om inte, justera kurvan så att pixlar som är vita i verkligheten får det pixelvärdet, (nära RGB 255, 255, 255), medan djupa svarta bör vara nära RGB 0, 0, 0. Nu bör bilden se mycket bättre ut, och en bild som tidigare såg platt och tråkig ut kommer plötsligt att få liv.

Bildtext: Vissa bilder ser platta och tråkiga ut, och det kan bero på att vit- och svartpunkterna inte är korrekt inställda. Genom att kontrollera tonivåerna och justera dem vid behov återställs kontrasten och bilden får liv (se humlan i rutan i det övre vänstra hörnet efter att nivåerna har justerats!

Grå balans

Alla kameror försöker justera både vitpunkt och gråbalans så att de blir korrekta, men vissa bilder ser inte helt rätt ut. Det kan vara så att ljusförhållandena när bilden togs gav en färgskiftning, t.ex. blåaktig om bilden togs utomhus och bilden domineras av skuggområden. Eller om bilden är tagen med artificiellt ljus och ljuskällan har gett en grönaktig eller gulaktig färgton. Om du har tillgång till råfilen för fotot kan du justera vitpunkten i t.ex. Adobe Lightroom eller någon annan Camera RAW-bildprocessor, t.ex. DxO PhotoLab. När du ändrar vitpunkten påverkas även den övergripande gråbalansen. Om detta inte är tillräckligt kan du modifiera gråbalansen ytterligare. I Photoshop kan detta göras med funktionen Nivåer, i samma fönster som nämndes tidigare (du hittar den i menyn Bild/Anpassningar/Nivåer).

Färgprecision

I många fall vill man att nyckelfärgerna i bilden ska vara så korrekta som möjligt, så att gräs ska se grönt ut, en blå himmel ska se blå ut, choklad ska se mumsigt brun ut osv. Om så inte är fallet kan du antingen göra selektiva färgändringar manuellt eller försöka kalibrera kameran så att den redan från början ger mer färgriktiga bilder.

För att ändra enstaka färger kan du prova verktyget Selective Color i Photoshop, där du utgår från basfärgerna rött, grönt, blått, cyan, magenta och gult samt kan ändra vita, neutrala (grå) och svarta områden. Om du inte får det resultat du hoppas på med det här verktyget kan du prova verktyget Replace Color och välja de områden i bilden som behöver ändras.

Om du har kontroll över det ljus som används i bilden, t.ex. om du fotograferar i en studio, kan du kalibrera kameran och skapa en anpassad ICC-profil för den ljusmiljön. På så sätt får du mer färgkorrekta bilder direkt ur kameran, med mindre behov av manuella justeringar. Men det här fungerar bara för bilder som tagits i samma ljusmiljö och är bara värt att göra om du skapar många bilder under samma session. En skräddarsydd ICC-profil för en digitalkamera gäller bara för just den ljussättningen, inte för bilder som tas i andra ljusförhållanden.

Mer avancerade bildförbättringar

Ovanstående handlar om bilder som redan har tagits och där man försöker få ut det mesta av dem i efterhand. Vi kommer nu att föreslå några tekniker för att få bilder av högre kvalitet, om du kan påverka hur bilderna tas från första början.

Bildtext: Ett sätt att utöka det tonala dynamiska området är att kombinera flera exponeringar till en. Detta kallas HDR-bildbehandling (High Dynamic Range). Här har tre olika exponeringar kombinerats till en slutlig bild. En exponering är med normala inställningar i kameran, de andra två är under- respektive överexponerade. Med ett mycket stort dynamiskt omfång kan du fånga detaljer i både skuggområden och ljusa områden.

Vi har nämnt Camera RAW tidigare, och professionella fotografer använder normalt detta för att få ut mesta möjliga av sina kameror. Men som namnet antyder bearbetar det här bildfilformatet inte bilderna, utan sparar den infångade bilddatan obearbetad, ungefär som med gamla färgnegativ. Bilddatan har ett 16-bitars tondjup, vilket innebär att du kan leka med över 65.000 gråtoner när du bearbetar eller redigerar bilden. Om en bild sparas som sRGB eller Adobe RGB är den normalt i 8 bitar, vilket innebär att den bara har 256 gråtoner per RGB-kanal. Detta minskar möjligheterna att göra ändringar i bilden utan att förlora färgdata under processen. Så använd Camera RAW om du kan, eller föreslå fotografen att göra det för de bilder du beställer, så får du mer utrymme och möjligheter för slutliga justeringar senare.

Ett annat sätt att få fantastiska bilder är att använda HDR-tekniken (High Dynamic Range). Det innebär att man tar flera exponeringar av samma motiv och sedan kombinerar dem till en slutlig bild. Medan ett foto som tas med en exponering har ett dynamiskt omfång på kanske 12-14 bländarsteg (där du kan se detaljer i både skuggområden och högdagrar), kan du med HDR öka detta omfång till kanske 24 bländarsteg eller mer. Med tre exponeringar tar du en bild med normal, optimal exponering, vanligtvis baserad på mellantonernas tonvärden, och sedan en överexponerad bild och slutligen en underexponerad bild. Photoshop har en grundläggande funktion för att slå samman sådana bilder till den slutliga HDR-versionen, men det finns andra dedikerade programvaror för detta, t.ex. Aurora HDR från Skylum Software.

Få ut mesta möjliga av dina bilder innan du skickar dem till tryck. Gå snabbt igenom de fyra grundläggande stegen som nämns ovan, och om du vill gå vidare kan du experimentera med olika RAW-bildprocessorer och HDR-fotografering.

Wild Format-guiderna är avsedda att öka medvetenheten om och förståelsen för de galna saker som kan skapas på digitala storformatsutskriftsenheter, från golv till lampskärmar och allt däremellan. Dessa guider möjliggörs av en grupp tillverkare som arbetar tillsammans med Digital Dots. Den här artikeln stöds av HP och Digital Dots.