Förstå kalibrering och färgprofiler

Medan ett förvånansvärt stort antal prepressoperatörer och designers fortfarande lägger ner en enorm mängd tid och material på att ”försöka få färgerna rätt”, borde detta egentligen vara en ganska okomplicerad process idag.

Det finns ingen väg runt det – om du vill hantera färger – oavsett om det är på din skärm eller på din skrivare – måste du investera i en spektrofotometer. Du kommer att använda den i de två huvudstegen i färghantering.

Det första steget är en baskalibrering av enheten. När du är säker på att enheten är i ett stabilt och förutsägbart tillstånd visar eller skriver du ut ett testformulär och mäter de färger som enheten nu producerar. Resultatet sparas som en ICC-profil, och den talar nu om för Colour Management System (CMS), som finns i operativsystemet i din dator, Mac eller PC, hur färgerna på din enhet ska hanteras. I grund och botten är det inte mer komplicerat än så.

Men för att kunna göra det behöver man naturligtvis en viss programvara, och det är kanske här problemet med färghantering ligger. Det finns ett stort urval av programvaror, och de verkar ofta mycket komplexa och komplicerade att använda. Men var modig och lite envis, så kommer du att komma på något.

Det finns många böcker skrivna om ämnet, men tyvärr är inte alla helt korrekta och kan förvirra mer än de hjälper. En som vi dock kan rekommendera är Color Management Handbook: A Practical Guide av Adams, Sharma och Suffoletto – det är en klassiker och går igenom grunderna såväl som några av de mer avancerade sakerna.

Men låt oss gå igenom de två huvudstegen – kalibrering och profilering – lite mer i detalj, så att det blir lättare att komma igång med tillämpad färghantering.

Konsistens och kalibrering

Det finns faktiskt ett steg före kalibreringen som måste kontrolleras för att säkerställa att du får ett stabilt och repeterbart resultat från din enhet. Du måste säkerställa konsekvens. För en bildskärm innebär det att du måste se till att din miljö har ett stabilt och lämpligt ljus.

Undvik starka ljuskällor som kan orsaka bländning på skärmen (sitt inte vid ett fönster med starkt solljus.), och helst bör du ha en skuggkåpa på skärmen.

För en färgskrivare måste du kontrollera att alla munstycken är rena och fungerar, och om du kan kontrollera och optimera munstyckenas registrering bör du göra detta före kalibreringen. Undvik variationer i temperatur och luftfuktighet – de påverkar båda utskriftsresultatet. För att uppnå högsta möjliga utskriftskvalitet kan du behöva använda luftkonditionering för att kontrollera både temperatur och luftfuktighet.

Nu kan du skriva ut ett testformulär för att kontrollera att skrivaren producerar alla tonvärden på ett linjärt sätt, vilket innebär att 50% cyan verkligen blir 50% osv. Om inte – använd programvaran för att justera detta. För en bildskärm görs denna kalibrering i programvaran genom att man mäter tonvärdena på skärmen och justerar vid behov så att bildskärmen ger en jämn återgivning av alla tonvärden.

Profilering (kallas egentligen karaktärisering)

Allt fler färgskrivare kan utrustas med en inbyggd spektrofotometer, som denna Epson SC-P7000V.

När skrivaren är kalibrerad är det dags att skriva ut en färgkarta som representerar alla färger i det förväntade färgomfång som skrivaren kan producera. På färghanteringsspråk kallas detta för karakterisering, för när du mäter den utskrivna färgkartan med en spektrofotometer kommer mätdata att beskriva skrivarens egenskaper.

Eftersom ICC-profilen skapas utifrån dessa färgdata kommer profilen inte att korrigera någon av färgerna, tvärtemot vad som ofta sägs om ICC-profiler. Istället används den färgtabell som finns i ICC-profilen när färger konverteras från en färgrymd till en annan.

Vanligtvis sker detta när du konverterar dina bilder i RGB till skrivarens färgrymd, oftast CMYK-färgrymden. CMS i din dator beräknar den närmaste matchningen, med hjälp av tabellen i ICC-profilen för din skrivare, för att matcha färgen i din bild. Det är därför det är så viktigt att använda rätt ICC-profil när du förbereder din design för utskrift.

Om du inte är säker är det bättre att behålla bilderna i RGB, och vi skulle föreslå Adobe RGB eftersom det är en ganska stor färgskala, och låta skrivaren konvertera till CMYK vid utmatningen. Men ännu bättre är att fråga tryckeriet vilken ICC-profil de föreslår för det aktuella jobbet.

Detta beror främst på vilket underlag som jobbet ska skrivas ut på och vilket bläck som ska användas. Papperet och bläcket är de två viktigaste faktorerna som avgör vilken färgskala som är möjlig att uppnå.

Det fina med att känna till de exakta egenskaperna hos en viss utmatningsenhet, det vill säga att veta vilken ICC-profil som ska användas vid utskrift på ett specifikt substrat, är att du nu kan förutsäga slutresultatet.

Med hjälp av Adobe Creative Cloud kan du förhandsgranska med stor färgnoggrannhet hur färgerna och bilderna kommer att se ut, förutsatt att du sitter vid en kalibrerad bildskärm av rimlig kvalitet. Eller så kan du använda din kalibrerade färgskrivare som en proofer, där du simulerar exakt hur de slutliga utskrifterna kommer att se ut.

Allt fler färgskrivare har nu möjlighet att ha en spektrofotometer inbyggd i skrivaren – det sparar mycket tid, både vid kalibrering av enheten och vid validering av utskriftsresultatet (kontroll av att skrivaren uppfyller den standard du vill uppnå).

Alla professionella RIP-system har en färghanteringsmodul – lär dig hur du använder den på djupet. Eller så kan du köpa en fristående färghanteringslösning som komplement – det finns flera mycket bra sådana på marknaden – fråga tillverkaren av din skrivare vilken lösning de vet fungerar bra med din modell.

Att använda tillämpad färghantering på det här sättet sparar mycket tid och ger dig tillfredsställelsen att veta, inte gissa, hur färgerna kommer att se ut när de trycks. Det är kvalitetskontroll när den är som bäst och hjälper dig att hålla dig inom budgeten eller till och med spara lite pengar här och där.