Färghantering vid digitalt textiltryck

Kärnan i alla tryckprojekt är önskan att uppnå högsta möjliga bildkvalitet, och framför allt att få färgerna att stämma.

Ett av de snabbast växande segmenten inom digitaltryck är tryckta tyger. Precis som inom alla andra områden av digitaltryck innebär detta att det inte bara är experter på textilproduktion som kommer att tillhandahålla illustrationer för och initiera tryckprojekt på många olika typer av tyger.

Kärnan i alla tryckprojekt är önskan att uppnå högsta möjliga bildkvalitet och framför allt att få färgerna att stämma. Men för att nå dit måste alla inblandade parter samarbeta fullt ut och var och en göra sin del för att säkerställa ett framgångsrikt och tilltalande resultat.

Som med all annan tryckteknik beror kvaliteten på digitaltryck och de färger som kan uppnås på tre huvudfaktorer: den tryckteknik som används, bläcket och inte minst det substrat som används. Det finns en del tekniska faktorer att ta hänsyn till när det gäller bildkvalitet, och för pixelbaserade bilder (foton) är de två viktigaste frågorna upplösning och skärpa.

Bilderna måste ha en tillräckligt hög upplösning för att bilderna ska kunna skalas upp. Tumregeln säger att du behöver dubbelt så hög upplösning i form av pixlar per tum (ppi) i förhållande till den skärm som du kommer att använda i tryck.

Inom kommersiellt tryck är det fortfarande vanligt med konventionella skärmar, och en skärmlängd på 150 linjer per tum (lpi) var tidigare mycket vanlig, och även om högre skärmlängder är vanligare nuförtiden anges ofta en bildupplösning på 300 ppi som den nödvändiga upplösningen för bilder.

Men vid digitaltryck används många olika typer av screeningteknik, och beräkningen av nödvändig bildupplösning är inte alltid lika enkel som den brukade vara. Och om den tryckta produkten ska ses på avstånd kan du komma undan med en lägre bildupplösning, kanske ner till cirka 100 ppi, efter skalning. Om du är osäker kan du fråga leverantören av utskriftstjänster vilken bildupplösning de rekommenderar för den typ av utskrift du planerar.

Logotyper och andra vektorbaserade konstverk kan skalas upp och ner fritt och är inte begränsade till en viss upplösning, vilket kan vara fallet med foton. Men det innebär att den här typen av bilder och illustrationer måste skapas med hjälp av programvara som Illustrator eller liknande, som definierar konstverket som splinekurvor (ofta kallat linjekonst eller vektorgrafik).

Det är inte alla spotfärger som kan återges i den färgrymd som är tillgänglig när CMYK-processfärgerna används. De färgade kuberna i illustrationen representerar enskilda spotfärger, medan den inre sfären representerar färgskalan för offsettryck på bestruket material. Cirka 40% av spotfärgerna visar sig vara utanför färgskalan, dvs. inte tryckbara, i CMYK.

Hur många färger behöver du?

Alla tryckerier har begränsningar när det gäller hur många färger de kan återge. Så när du planerar din tryckproduktion måste du fråga dig själv vilka färger som är viktigast i ditt konstverk.

Det finns två huvudkategorier av tryckfärger som används inom industrin. För allmänt bruk används oftast bläckuppsättningen för processfärger (cyan, magenta, gult och svart) för att återge en relativt stor färgskala med cirka 400 000 unika färger. Men för varumärkesfärger, t.ex. en specifik logotypfärg, används ”spotfärger”.

En av de mest välkända tillverkarna av spotfärger är Pantone, som erbjuder över 1000 specialnyanser i Pantones färgsystem. Om du försöker återge dessa speciella spotfärger med CMYK kommer du att upptäcka att endast cirka 60% av spotfärgerna kan färgmatchas exakt med CMYK-bläckuppsättningen. Så om en eller flera spotfärger är kritiska för ditt tryck måste du betala extra för att skrivaren ska använda dessa specialbläck.

Problemet är att få digitala trycksystem, om ens något, kan ladda alla Pantones spotfärgbläck i pressen. Därför har allt fler trycksystem börjat använda en så kallad utökad färgskala, vilket innebär att de traditionella CMYK-basfärgerna kompletteras med orange, grönt och violett.

Om man använder en färg med utökat färgomfång i tryckpressen kan cirka 90% av Pantones spotfärger reproduceras troget, beroende på vilka substrat som används. Om du har använt Pantones färgguider har du säkert märkt att de finns i minst två basversioner. Den ena guiden är tryckt på glansigt papper och visar de mest mättade och fylliga färgerna.

Ett annat färgprov trycks på obestruket papper, och samma färger kommer nu att se mindre mättade ut. Det är bara så det är, ett fysiskt fenomen, och varje typ av trycksubstrat har sin begränsning när det gäller vilken färgskala det kan återge, givet en viss bläckuppsättning.

Så om vissa färger i din design är avgörande för dig, se till att skrivaren kan återge dem på ett färgkorrekt sätt och be om utskrivna, färgkorrekta provtryck i förväg, så att du inte blir besviken när du får de slutliga utskrifterna.

Hårda eller mjuka provtryck?

Det fina med att använda en digital skrivare för tryckproduktion är att du då normalt kan använda den skrivaren som korrekturenhet. Det bör vara möjligt att skriva ut ett exempel på ditt konstverk i samma skrivare som kommer att användas för den slutliga tryckningen. Men det finns ett sätt att simulera det tryckta resultatet på andra digitala enheter, inklusive en bildskärm. Detta görs genom att använda den ICC-profil som skapats för att kalibrera och karakterisera den digitala pressen.

Inom tillämpad färghantering hanterar vi både det subtraktiva (vänster) och det additiva (höger) färgsystemet, liksom de specialfärger som finns tillgängliga vid användning av spotfärg.

Den här tekniken har funnits i många år nu. International Color Consortium, som introducerade tekniken, grundades 1993. Men av någon anledning är denna färghanteringsteknik inte helt förstådd eller använd inom alla delar av den grafiska industrin.

Rätt implementerat innebär det att varje enhet som används för att skapa, modifiera eller återge färger kan kalibreras och karakteriseras med hjälp av ICC-tekniken. Kärnan i detta är ICC-profilen, den datafil som beskriver vilket färgomfång enheten kan återge.

Om du till exempel sparar dina bilder (foton) i Adobe RGB arbetar du i ett färgomfång på cirka 1,2 miljoner färger. Om du sparar dem som sRGB (mycket vanligt i konsumentkameror och bilder som förbereds för webbpublicering) arbetar du i stället i en mindre färgskala på cirka 800 000 färger. Varje tryckpress har begränsningar för hur stor färgskala den kan återge, det vill säga hur många unika färger det finns i dess färgrymd.

En vanlig referensfärgskala är offsetfärgskalan för färger som trycks på bestruket material av god kvalitet med standard CMYK-processfärger. Denna färgskala omfattar cirka 400 000 färger. Det kan låta som om detta är långt ifrån sRGB eller Adobe RGB, men eftersom primärfärgerna för en bildskärm är RGB, medan primärfärgerna i tryck är CMYK, är det visuella resultatet inte så annorlunda eftersom dessa två färgsystem fungerar på ett helt annat sätt än varandra.

Bildskärmens (och kamerans) färgsystem använder ett additivt färgsystem, eftersom olika våglängder av ljus adderas för att producera färgen genom att avge ljus direkt in i ögonen. När alla våglängder är närvarande med full styrka uppfattar vi detta som vitt. Vid tryck baseras CMYK-färgsystemet däremot på en subtraktiv process, där ljuset projiceras på ytan och sedan reflekteras genom ett tunt lager bläckfilm.

När vi lägger till färger på den tryckta ytan kommer det reflekterade ljuset att ge sken av olika färger beroende på blandningen. Om alla färger är närvarande får vi svart (eller nästan svart, på grund av orenheter i CMY-pigmenten). Därför tillsätter vi en rent svart färg och kallar den K, eftersom det är ”nyckelfärgen”. Det är också praktiskt när man skriver ut svart text.

Det finns vissa färger i det subtraktiva CMYK-systemet som inte finns i vare sig sRGB eller Adobe RGB, särskilt de mättade gula och cyanfärgerna. Visuellt sett matchar dock Adobe RGB-färgskalan färgskalan för högkvalitativ offset ganska väl, och det är delvis därför som offsetfärgskalan används som referensfärgskala vid många andra tryckprocesser.

När du installerar en provtrycksenhet, och det kan vara din egen färgskrivare, måste du först kalibrera den till en viss status, för en viss typ av papper. För att göra detta behöver du en spektrofotometer, men det finns ganska prisvärda lösningar på marknaden, till exempel X-Rite ColorMunki.

För att kunna färghantera tryck behöver du en spektrofotometer. En av de mest prisvärda är X-Rite ColorMunki, som visas här. ColorMunki kan också användas för att kalibrera en bildskärm.

ColorMunki kan förresten också användas för att kalibrera din bildskärm, så du kommer långt med att använda den. När du har kalibrerat din enhet skriver du ut (eller projicerar på en bildskärm) flera färger och mäter dem med din spektrofotometer. Dessa mätningar används sedan för att skapa en ICC-profil för enheten.

När du tillämpar färghantering använder du de nödvändiga ICC-profilerna för att antingen konvertera färger mellan färgrymder eller simulera färger på en enhet med hjälp av ICC-profilen för en annan enhet. När du har förstått hur det här fungerar kan du hantera alla färger i ditt utskriftsprojekt och föra en seriös diskussion med din leverantör av utskriftstjänster om du tycker att de borde kunna hantera färgerna bättre.

Om du använder Adobe Creative Cloud eller liknande när du skapar dina illustrationer kan du ställa in färginställningarna så att de använder rätt ICC-profiler för att antingen göra provtryck på papper på din kalibrerade skrivare eller göra det som kallas softproofing på din bildskärm.

Från och med nu ska det inte finnas några obehagliga överraskningar när du får de slutliga utskrifterna eftersom du har kontrollerat att färgerna är vad de ska vara tidigt i processen med hjälp av hårda eller mjuka provtryck.

Wild Format-guiderna är avsedda att öka medvetenheten om och förståelsen för de galna saker som kan skapas på digitala storformatsutskriftsenheter, från golv till lampskärmar och allt däremellan.

Dessa guider möjliggörs av en grupp tillverkare som arbetar tillsammans med Digital Dots. Den här artikeln stöds av EFI, Fujifilm, HP och Digital Dots.