Metalliska bläck - kommer till en digitalskrivare för storformat nära dig

Metalleffekter är iögonfallande och används för att ge en känsla av högre värde till alla typer av tryck, från bokomslag till dryckesetiketter och affischer.

Ändå är metallicfärger ett av de områden där screentryck än så länge kan göra det bättre än digitalt. För att göra metalliska bläck starkt reflekterande krävs stora flingor av metall med slipande kanter, och dessa passar inte så bra ihop med bläckstråleskrivhuvudenas munstycken som har liten diameter och lätt skadas. Rastermaskor har större hål och kan därför hantera stora pigmentpartiklar, och de kostar inte mycket.

Samma sak gäller för vita bläck, som vanligtvis är baserade på titanmetallflingor, med ungefär samma utmaningar. Innan inkjettillverkarna löste problemet med någorlunda ogenomskinliga vita färger var det vanligt att använda screentryckpressar för att lägga ett vitt baslager på klara eller färgade medier och sedan köra det genom en digital skrivare.

De vita färgerna dök faktiskt upp några år före metalliska inkjetbläck, som först demonstrerades av Eckart 2008, som sedan kommersialiserade det som Jetfluid, som för närvarande finns i lösningsmedels- och UV-formuleringar.

Metallics lanserades sedan som en del av standard eco-sol bläckuppsättningar av Mimaki och Roland 2010 (ryktet säger att det är samma bläck i båda, tillverkat av Epson). Ett par år senare lanserade Epson själv ett metalliskt bläck för sina GS-skrivare (som Epson insisterar på att inte använda lösningsmedelsbläck även om de fungerar på samma sätt).

”Det fungerar med alla medier som fungerar med eco-sol-bläck”, säger Phil McMullin, försäljningschef för Pro Graphics på Epson i Storbritannien. ”Ju bättre kvalitet på mediet, desto bättre blir det metalliska resultatet. Men när det gäller metallic tar du oftast ut ett högre pris för jobbet ändå, så du kommer att ha råd med bättre medier.”

Än så länge är alla metallic-bläck för inkjet i praktiken silverfärgade. Om du vill ha guld kan du övertrycka med gulrött bläck eller andra färger för att få praktiskt taget vilken nyans du vill. I allmänhet innehåller de Rips och den programvara som levereras med metallic-kompatibla skrivare ett stort antal fördefinierade metallic-färger. John De La Roche, nationell försäljningschef på Mimakis brittiska distributör Hybrid Services, säger till exempel: ”Mimaki har en färgkarta som du kan skriva ut för att skapa en provuppsättning som du kan visa för kunderna. Den kan också exporteras som en plug-in till program som Illustrator.”

Alternativt erbjuder den amerikanska utvecklaren Color-Logic, som är specialiserad på färgpalettprogramvara för metallic-effekter, site-licenser för sitt system som fungerar med en rad olika processer, inklusive digitala med antingen metallic-bläck eller ett metalliserat substrat.

De tidiga metallic-bläcken för inkjet var en besvikelse, särskilt jämfört med screentryck eller metalliserade medier. De verkade mer som en mycket glänsande grå färg än något spegelliknande, även om kvaliteten på effekten beror något på mediet och betraktningsförhållandena. Det är svårt att definiera och mäta en metallisk effekt, även om man känner igen den när man ser den. Spegelreflektion och spegelliknande reflektion är uppenbart, men andra metalliska effekter verkar uppfattas delvis genom reflektionens ljusstyrka men också genom hur reflektionens högdagrar och kontrast varierar när du flyttar din synvinkel.

Eckarts nuvarande Jetfluid solvent metallic framstår som betydligt ljusare och mer kontrastrik än de tidiga bläcken från Mimaki, Roland och Epson. Nu har Mimaki tillkännagivit ett metalliskt bläck i sin SS21-serie för att gå med den nyligen lanserade CJV300, dess flaggskeppsskärare. SS21, en full solventbläck (snarare än eco-solvent) är redan tillgänglig för de befintliga CJV30- och JV33-skrivarna, men hittills har företaget bara nämnt att det nya silvret är tillgängligt för CJV300. Vi har ännu inte sett några tryckta prover i Europa, men företaget hävdar att det är 1,67 gånger så ljust som det tidigare bläcket och att detta kommer att ge ”fantastiska resultat med spegeleffekt”.

John De La Roche, nationell försäljningschef hos Mimaki-distributören Hybrid Services i Storbritannien, säger: ”Tidigare hade vi metallic med våra ES3 eco-sol-bläck. De befintliga SS21solvent-bläcken har visat sig vara populära, eftersom de är ljusare än eco-sol och torkar snabbare.

Roland och Mimaki började leverera eco solvent metallic-bläck under 2010. Här demonstrerar Roland metallic-effekter på en mässa i Storbritannien.

De prover vi har sett på UV-metallicbläck har varit kornigare och mattare än solventbläck. Enligt Mark Alexander, marknadschef på bläckstråleskrivare Xaar, beror detta inte på partikelstorlek eller huvudbegränsningar, utan på bläcket. ”Eftersom det brittiska bläcket är tjockare efter att det har härdat ligger inte alla metallpartiklar plant mot substratet”, säger han. ”De är vända i alla möjliga riktningar och sprider ljuset slumpmässigt.” Detta förklarar också varför UV-färger fungerar bra för vita färger, där man vill ha en spridd reflektans.

Att trycka på metalliserade medier kan ge ljusare och mer varierande effekter än att använda silverfärger, även om kostnaden för förbrukningsvaror är högre. Metalliska medier finns med inkjetbeläggningar för vattenbaserade bläck, medan lösningsmedels- och UV-bläck bör kunna fästa på de flesta obelagda medier.

Om du trycker färger över ett silvermedium ser allt metalliskt och glänsande ut, även om färgkontrasten är något reducerad jämfört med om du trycker på vitt.

Att skriva ut en svart eller vit omvänd bild med ”hål” för att låta metallmediet synas igenom ser ungefär likadant ut som att lägga ner en foliebild, utan kostnaden för en metallstämpel. Om du har en skrivare med vitt bläck kan du få ännu fler effekter, eftersom du kan blanda metalliska element med ”vanliga” bilder som skrivs ut över det vita. Att skriva ut färgade bläck över ett silvermetalliskt medium kan också ge mycket iögonfallande resultat. Du kan behöva flera lager svart eller vitt för att få fullständig opacitet, så du behöver en skrivare och en digital frontend som tillåter detta (det är vanligt för vitt, mindre vanligt för svart).

Celloglas metalliserade Mirri-skivor har sålt bra, med en rad olika effekter från spegelreflekterande eller matt i en mängd olika färger, till holografiska ”regnbågsfärger”, skimrande och pastellfärger, plus en glittereffekt som passar för UV-tryck och offset, men hittills inte för lösningsmedelsfärger. Celloglas erbjuder också en arktjänst där tryckerier kan leverera sin egen pappers- eller kartongkvalitet, som sedan lamineras med Mirri-folien. Tjänsten kan ta emot ark från 320×450 mm (SRA3) till 1000×1.400 mm.

Ett alternativ är att använda sin egen lamineringsmaskin, lägga en metallfilm på det material man själv väljer och trycka över det. Derprosa i Spanien har t.ex. utvecklat ett sortiment av metalliska lamineringsfilmer, främst i silvermetallic men även i metallicfärger – hittills rött, blått och svart, men fler planeras. Dessa inkluderar konventionell högglans, men också matt och en ”soft touch”-matt som har en distinkt känsla.

Vi besökte Graphic Image Films (GS), som är exklusiv distributör av Derprosas filmer i Storbritannien. Hittills har företaget koncentrerat sig på kommersiella tryckprocesser för Soft Touch-filmerna, främst för offset och HP Indigo digital. Mediet bör dock fungera med lösningsmedels- eller UV-bläck för storformat.

GIS har också arbetat med Scodix, som utvecklat en digital UV-lack med hög glans som använder en inkjetprocess för att bygga upp upphöjda och texturerade bilder som liknar prägling. Genom att trycka det glansiga lagret över det metalliska Soft Touch-laminerade materialet skapas en mycket reflekterande metalleffekt. Effekten fungerar med konventionell glansig lack, men Scodix upphöjda lack ger effekten av folieprägling, men utan behov av matriser och med möjlighet till variabel bildbehandling på varje ark. MGI:s nyligen lanserade JetVarnish 3D-bläckstråleskrivare skulle ge liknande resultat. Effekten kan kombineras med färgat tryck och white-out-maskering för att ge mycket attraktiva resultat.

Det är också möjligt att applicera äkta metallicfolier med hjälp av digitala hybridtekniker. Det kan handla om spegelblanka ytor eller en rad andra effekter som holofolier, glitter och specialfärger. Det har länge varit möjligt att göra detta med digitala torra tonerutskrifter till låga kapitalkostnader för små kvantiteter. Här appliceras värme på ett förtryckt ark, vilket gör att svarta tonerbilder värms upp mer än papperet eller kortet, varefter självhäftande ”het folie” pressas i kontakt med arket och sedan skalas bort: folien fäster endast på de svarta tonerområdena.

Vi har precis börjat se digitala metoder med ”cold foil”, där en UV-härdande limliknande lack appliceras på trycket och folien kommer i kontakt med den. UV-ljuset lyser ovanpå, passerar genom den tunna folien och härdar limmet. Alternativt används ett värmeaktiverat lim. Folien skalas av och fäster endast på de limmade områdena.

Brittiska I-Sub Digital har tagit fram ett folieringssystem för de små A3+ och A2+ flatbäddarna Mimaki UJF-3042 och 6042 (som kostar mellan 20.000 och 30.000 euro). Ett speciellt lim skrivs ut och folien appliceras på det som ett eftertrycksteg.

MGI har också utvecklat iFOIL, ett liknande koncept för sin JetVarnish 3D arkmatade digitala UV-lackeringsbläckstråleskrivare, som kan skriva ut upp till 3.000 B2-ark per timme. I det här fallet kan skrivaren producera upphöjda och strukturerade effekter med den UV-härdade lacken, så när den används med iFOIL-processen liknar den i hög grad folieblockerad prägling.

Sammanfattningsvis finns det metalliska bläck tillgängliga för storformatsstråleskrivare och de kommer sannolikt att bli bättre med tiden, även om begränsningen för närvarande ligger i skrivhuvudena snarare än i bläcket. Omvänt tryck på metalliserade medier ger utmärkta effekter om du har en lämplig skrivare och kan leva med de relativt höga kostnaderna för förbrukningsvaror.

UV-baserade kallfolieringstekniker kan nära efterlikna stansade folier, men dagens system är relativt små och när det gäller de sofistikerade Scodix- eller MGI-bläckstrålelackerna är de också ganska dyra.