Nyckeln till bra färghantering vid tryck i storformat ligger i profilernas kvalitet. Men för att skapa dina egna profiler måste du investera i en spektrofotometer.
I den första delen av den här artikeln tittade vi på några av de grundläggande elementen i färghantering. Vi konstaterade att nyckeln till systemet är färgprofilerna för varje kombination av skrivare, utskriftsläge, bläck och substrat.
Bredformat är ett särskilt utmanande område på grund av det stora utbudet av substrat som används. Olika medier absorberar bläck i olika takt och har olika vitpunkter. Dessutom är det oundvikligt att många användare söker sig till de billigaste materialen, där det kan finnas vissa variationer mellan olika partier.
Många leverantörer tillhandahåller generiska profiler och dessa är en bra utgångspunkt, men de tar inte hänsyn till miljöförhållandena runt skrivaren, t.ex. temperatur och luftfuktighet.
I vissa fall kan din RIP ge dig tillräckligt med utrymme för att justera inställningarna för att ta hänsyn till små förändringar i miljön, variationer mellan substrat- eller bläckbatcher eller förändringar i skrivaren, t.ex. ett nytt skrivhuvud. Men du kanske upptäcker att du får bättre resultat genom att skapa egna profiler, och att detta kan leda till lägre bläckförbrukning.
Spektrofotometrar
Du måste investera i en spektrofotometer för att läsa av färgen på din enhet. En spektrofotometer fungerar i princip så att den lyser på substratet och sedan mäter de ljusvågor som reflekteras tillbaka.
Storleken på öppningen eller bländaren som används för att mäta ljuset är viktig. De flesta tillverkare av spektrofotometrar använder en öppning på 3-4 mm, men vissa erbjuder ett urval av öppningsstorlekar. Större öppningar är bättre för textilier och även för utskrifter med låg upplösning, t.ex. banderoller.
Alla aktuella spektrofotometrar bör vara uppdaterade med de senaste standarderna, särskilt ISO 13655-2009, som reglerar mätförhållanden. Om du har en äldre spektrofotometer kan du behöva byta ut den mot en som uppfyller denna standard.
Standarden i sig definierar särskilda mätförhållanden: M0 är för ofiltrerat tungstenljus; M1 täcker D50 eller dagsljus och UV-ljus; M2 beskriver icke-polariserat ljus utan UV; och M3 är för ljus som är polariserat med UV filtrerat bort. Av dessa är huvudfrågan M1, som kan motverka effekterna av optiska vitmedel i media.
De flesta standardspektrofotometrar är utformade för att fungera med reflekterande material som papper eller tavlor. Men du kan behöva överväga en modell som även kan hantera transmissiva material som bakgrundsbelysning eller glas om du utför den här typen av arbete.
Man kan välja mellan handhållna och automatiska läsare. De handhållna brukar vara billigare och kan användas för flera ändamål, t.ex. för att skapa bildskärmsprofiler. Men om du måste göra ett stort antal profiler är en automatiserad läsare ett bra val.
Du måste skriva ut en testkarta med tusen eller fler små färgfläckar, som var och en måste mätas med spektrofotometern. Ju fler fläckar, desto fler färgkombinationer kan spektrofotometern läsa av och desto bättre blir det totala resultatet. Det är en tidskrävande process, men inte lika frustrerande som att behöva skriva ut samma jobb flera gånger för att få rätt färger.
Vad finns tillgängligt?
Marknadsledaren är utan tvekan X-Rite, som förvärvade de flesta av sina seriösa konkurrenter för några år sedan. Huvudprodukten är i1 Pro2, en handhållen enhet som ansluts till en dator via USB. Den säljs i olika paket som avgör vilka funktioner som är tillgängliga, men du kan låsa upp alla funktioner om du har rätt licens.
Den kan alltså användas med alla typer av enheter, från bildskärmar till scanners och skrivare, men storformatsanvändare behöver i1 Publish-kitet som fungerar med CMYK-skrivare och gör det möjligt att skapa enhetslänkprofiler.
X-Rite säljer också ett bord, i1iO, som kan omvandla i1 till en automatiserad läsare, vilket ger dig det bästa av båda metoderna. Den är lämplig för reflekterande media med en tjocklek på upp till 10 mm och kan läsa cirka 500 plåster per minut.
X-Rite i1 Pro2 är en av de vanligaste handhållna spektrofotometrarna. Den kan läggas till i1iO-bordet för att skapa en automatiserad lösning.
X-Rite tillverkar dock även en automatiserad diagramläsare, i1 Isis 2, som ser ut ungefär som en skrivbordsskrivare. Men i stället för att skriva ut ett testdiagram läser den in diagrammet. Standardversionen tar ett A4-ark och kan läsa upp till 1 500 lappar på cirka åtta minuter. Det finns en större XL-version som tar ark upp till A3+ och som kan läsa upp till 2500 plåster på cirka tio minuter.
I stort sett alla RIP:er och tillhörande program fungerar med i1-enheterna. X-Rite säljer i1Publish, ett bra allroundprogram för färghantering som kan skapa och redigera profiler.
Det italienska företaget Barbieri har utvecklat Spectro LFP, som är speciellt framtagen för storformatssektorn. Den kan hantera både transparenta och reflekterande substrat samt substrat som är upp till 20 mm tjocka. Den fungerar med olika material, inklusive textilier, glas, vinyl, duk och trä.
Barbieri tillverkar också Spectro Swing, som fungerar med vatten-, lösningsmedels- och UV-tryck. Den finns i tre versioner: för transparenta medier, reflekterande medier och för båda medietyperna. Den har en mätöppning på 2 mm och kan mäta upp till 3 000 patchar. Den klarar flexibla medier med en tjocklek på upp till 1 mm, t.ex. papper, banderoller och lastbilsöverdrag i canvas.
Dessutom säljer Barbieri SpectroPad 2, en bärbar enhet som kan användas oberoende av en dator. Den är utformad för att mäta enskilda spotfärger.
Alla dessa enheter levereras med Barbieris egen Gateway-programvara och fungerar med de flesta RIP:er och färghanteringsprogram för storformat.
Konica Minoltas Sensing Units-division har utvecklat ett antal intressanta modeller, de flesta avsedda för industriella tillämpningar. Bland dessa finns FD7, en spektrofotometer som även omfattar densitometrisk mätning.
Den stöder M1-mätläget och har ett skanningsläge för snabb mätning av testremsor och profileringsdiagram. Det är en handhållen enhet men levereras med en linjal för att styra den längs en rad med färgplattor. Det finns även en FD5 med liknande funktioner, men den rapporterar endast kolorimetriska data och saknar skanningsfunktion.
Profilering
Själva profileringen sker i två steg. Det första är att linjärisera skrivaren för att säkerställa att den lägger på rätt mängd bläck utan klippning. Det andra är att skapa den faktiska profilen, vilket innebär att man skriver ut ett testdiagram och mäter fläckarna.
Som vi nämnde i den första delen av den här berättelsen innehåller många RIP:er möjligheten att skapa profiler, och de flesta använder guider som hjälper dig genom processen genom att ställa en serie enkla frågor. Den exakta processen beror på vilken programvara som används och du kan behöva en viss mängd försök och fel, men guiden bör ta bort det mesta av gissningen.
Slutligen är det en god idé att låta utföra rutinmässig service på spektrofotometern, eftersom du inte vill kalibrera dina färger med en enhet som själv inte är kalibrerad.
Se del 1 för Förståelse av färghantering.
Utbildningsprogram för FESPA Digital 2016
FESPA Digital 2016 kommer att erbjuda ett utbildningsprogram som är utformat för att uppmuntra tryckerier att titta på de bredare möjligheterna för deras verksamhet.
Marco Olivotto, ägare av Marco Olivotto & C.snc, kommer att diskutera vikten av att förstå färghantering för att lyckas i en utmanande värld i seminariet med titeln ”Colour management in the cross media printing world”.
Marco kommer också att presentera en session på temat ”The colour that refused to print”, där han kommer att hänvisa till användarfallstudier för att hjälpa tryckerier att förstå hur man hanterar färger som inte går att trycka, samt ”Process standard digital – vägen till standardisering”.
För mer information om FESPA Digital 2016 och för att registrera dig, besök: www.fespadigital.com. Glöm inte att använda koden: ADOZ0101 för GRATIS inträde.