COP 2022 om klimat och biologisk mångfald

I slutet av 2022 hölls två partskonferenser (COP): 27 för klimat och 15 för biologisk mångfald. Båda är olika ämnen, men mycket nära sammanflätade, med ett gemensamt problem – vår planet skadas av våra aktiviteter. Lösningarna är mycket enkla: gör mindre av det som orsakar problemet och mer för att rätta till det.

Båda hade andra gemensamma nämnare: en överenskommelse om att de som har störst inverkan på problemen bör kompensera dem som drabbas för att göra det möjligt för dem att anpassa sig och, i viss mån, övervinna det som händer dem, och för att undvika att behöva gå samma väg som vi gjorde. Plus en överenskommelse om att något måste göras, med uppsatta mål och syften för att göra det. För båda är det viktigt att leverera allt detta, och det sker inte för närvarande. Som alla goda affärsmän vet leder planer inte till någonting – det är att vidta åtgärder inom ramen för dem som räknas.

Vad man kom överens om

Vid COP 27 (klimat) avslutades diskussionerna om kompensation, som har debatterats i årtionden, med en överenskommelse om att tillhandahålla finansiering för ”förlust och skada” för sårbara länder som drabbats hårt av klimatkatastrofer. Nackdelen med detta är att det inte finns någon fast plan eller detalj, och inte heller någon fond – detta ska diskuteras vid COP 28 senare i år. Finansiering som tidigare överenskommits för att hjälpa utvecklingsländer att ta en koldioxidsnål väg är fortfarande inte på rätt spår för att uppfylla ett mål som ska vara uppfyllt 2020.

Akademisk forskning har gett ämnet tyngd och objektivitet: World Weather Attribution-initiativet är ett samarbete mellan flera universitet runt om i världen, som har grundats för att analysera extrema väderhändelser och fastställa klimatförändringarnas bidrag. Detta kan bidra till framsteg, men som USA:s klimatsändebud John Kerry varnade för krävs det ett brådskande svar från de rika länderna. ”Jag har rapporterat om den ökade frustrationen och ilskan hos ö-stater, sårbara länder, små afrikanska nationer och andra runt om i världen som känner sig som offer för det faktum att de står för en försvinnande liten del av utsläppen”, sade han. ”Och ändå betalar [de] ett mycket högt pris. Sjutton av de 20 länder i världen som drabbats hårdast av klimatkrisen ligger i Afrika, och ändå står 48 länder söder om Sahara för 0,55 procent av alla utsläpp.”

När det gäller förbättringsplanerna är de för närvarande inte på rätt väg för att hålla uppvärmningen under 1,5°C, även om alla skulle genomföras – det finns en praktisk guide till var vi befinner oss på https://climateactiontracker.org.

Vissa löften verkar ha glömts bort: trots att 145 länder lovade att stoppa avskogningen till 2030 var det till exempel bara 26 av dem som anslöt sig till det partnerskap som inrättades vid COP27. Men det finns hopp: Brasiliens nyvalde president har åtagit sig att stoppa skövlingen av Amazonasskogen, den amerikanska Inflation Reduction Act har antagits med ett klimatinvesteringspaket på 369 miljarder dollar, och bland framtida åtgärder finns en preliminär överenskommelse om ny klimatlagstiftning i Europa.

Vid COP 15 (biologisk mångfald) enades man om ett mycket lovande avtal om att 30 procent av jordens land- och havsområden ska vara skyddade 2030, med finansiering för att förverkliga detta. Detta låter underbart, men av de Aichi-mål som man enades om vid COP10 var det inte ett enda som uppnåddes fullt ut. Precis som med klimatavtalen handlar det om mycket fina löften, men de måste följas upp och finansieringen måste tillhandahållas.

Människan kontrollerar större delen av vår isfria landmassa och förändrar livsmiljöer: begränsar födosöksområden, tillför ljus på natten som förändrar nattdjurens mat- och parningsmönster, förändrar markstrukturen och förorenar luft och vatten, samt avsiktlig förstörelse av ”skadedjur”. Djurlivet går förlorat – från alla insekter som brukade bli mat åt fåglar (och som brukade stänka på vindrutor när man kör bil – har du märkt hur mycket renare din vindruta blir efter långa resor?), alla pollinatörer, alla krypande saker i jorden som tillför näringsämnen och upprätthåller strukturen, till de större varelserna. Värdefulla växter håller på att försvinna. Och klimatförändringarna bidrar till detta, stressar livet och förändrar andra mönster i livets kretslopp, utöver alla de andra problem som de medför.

Allt detta gör det ännu viktigare för företag och privatpersoner att vidta de åtgärder de kan, snarare än att bara överlåta det till de officiella ledarna – företag kan inte åstadkomma allt, men det finns mycket som kan göras för både klimat och biologisk mångfald på enskilda platser och med noggranna val av var investeringar går, inklusive pensioner, och med inköpspolicyer. FN:s mål för hållbar utveckling och koncept som ”Doughnut Economics” ger bra ramar att arbeta inom.

Vi kan också lägga till våra röster i kraven till politiker, lokala eller andra. Detta bidrar inte bara till att driva på åtgärder för hållbarhet, utan politik som att förbättra energisäkerheten genom att öka andelen förnybara energikällor, att minska efterfrågan på energi genom att öka tillgången till energieffektiv utrustning och effektiv isolering och bidra till att finansiera dem, att förbättra kollektivtrafiken och cykel- och gångvägar så att färre människor behöver en bil för att kunna ta sig till jobbet, är också bra för småföretag. Kopplingarna till den biologiska mångfalden är inte lika uppenbara, men de finns där och att utforska dem kan vara en intressant tankeställare.

Omslagsbilden är gjord av Markus Spiske.