Laurel Brunner diskuterar hur allt fler tryckerier och tillverkare söker hållbarhetscertifieringar och hur certifieringar visar att ett företag har genomgått någon form av ansvarsprocess.
Det är frestande att vara cynisk när det gäller certifieringar och lätt att avfärda dem som kosmetisk marknadsföring. Men med tanke på den intensiva konkurrens som råder i dagens grafiska bransch visar certifieringar åtminstone att ett företag har genomgått någon form av ansvarsutkrävande. Detta gäller för miljömedvetna leverantörer av trycktjänster som Ashley House printing i Storbritannien och Druckstudio Gruppe i Tyskland. Det gäller i allt högre grad även för tillverkare.
Det som framför allt är viktigt är klassificeringen av certifieringen: vem har utfärdat den och hur kvalificerade är de att göra det? Enligt ISO och andra finns det tre nivåer av certifiering. Självcertifiering är av uppenbara skäl lättast att få. Om jag säger att jag kan åka skidor tillräckligt bra för att ge dig lektioner, kan du välja att ta en risk med mig eller inte. Om en skidlärare säger att det är sant och ger mig en liten bricka att bära som bekräftar det, kan du ha lite större förtroende och riskfaktorn blir lägre. Men om jag får en licens från någon ackrediterad testorganisation minimeras risken och chansen till ett skadefritt resultat maximeras.
Att välja vem som ska anlitas för att få ditt företag erkänt för sitt hållbarhetsarbete är därför avgörande för din trovärdighet. Med tanke på det stora intresse som finns för tjänster inom miljömässig hållbarhet finns det gott om alternativ. Till och med universiteten har gett sig in i leken. Western Michigan University (WMU) i USA har hållbarhet som en av sina högsta prioriteringar. WMU har samarbetat med Technical Association of the Pulp & Paper Industry (TAPPI) för att utveckla kurser för pappersingenjörer vid WMU:s Paper Pilot Plant. Anläggningen tillhandahåller resurser för forskning och produktutveckling samt utbildning för personer inom pappers- och trycksektorn.
WMU har också ett certifieringsprogram för tillverkare som vill bevisa att utskrifter som produceras med deras teknik är återvinningsbara. Scodix, som tillhandahåller digitala utsmyckningsverktyg för digitaltryck, är en sådan organisation. WMU-certifieringen bekräftar att tryck som är utsmyckade med Scodix förbättringar kan återanvändas och återvinnas så länge som substratet också är återvinningsbart. Scodix kunder har nu rätt att märka sina produkter med symbolen för återvinningsbart.
Vi skulle vilja se fler trycksaker märkta på det här sättet, både konventionellt producerade och digitala motsvarigheter. En sådan märkning kan bli normen och bara signalera en del av trycksakens framtid. Och som vi alla vet är print det mest hållbara alternativet när det gäller tillförlitlig kommunikation.
Källinformation: Den här artikeln har tagits fram av Verdigris Project, ett branschinitiativ som syftar till att öka medvetenheten om trycksakernas positiva miljöpåverkan. Denna veckovisa kommentar hjälper tryckerier att hålla sig uppdaterade om miljöstandarder och hur miljövänlig företagsledning kan bidra till att förbättra deras resultat. Verdigris stöds av följande företag: Agfa Graphics, EFI, Fespa, Fujifilm, HP, Kodak, Miraclon, RicohSplashPR, Unity Publishing och Xeikon.
Omslagsbild: denna bild har hämtats från ISO.