Paul Sherfield erbjuder en guide för icke-specialister om färgprofiler för skrivare och beskriver vad de är och hur de fungerar.

Vad är en .icc-profil?

Lägg märke till att jag inte kallade det en färgprofil. Det beror på att icc-profiler kan vara för gråskala, extended gamut 7 färgfärger och andra färgkombinationer, liksom de vanligare RGB- och CMYK-profilerna.

Suffixet .icc som används av profiler hänvisar till International Color Consortium som kontrollerar detta område av färghantering, följ logotypen för mer information.

I den här artikeln kommer vi att titta på typ och användning av de färgprofiler som normalt används.

I sin enklaste form har en icc-profil ett antal funktioner:

  • Det är en textfil som, när den bifogas digitala bilder, ger bilden en färgbetydelse och kan ”läsas” av andra mjukvaror och lösningar för färghantering. Bilder utan profiler har ingen färgbetydelse och kan reproduceras med oväntade resultat.
  • Digitalkameror kan bädda in en RGB-profil i bilderna de tar, ofta är detta sRGB eller Adobe RGB 1998.
  • Datorskärmar kan kalibreras och en icc-profil tas fram som säkerställer att bästa möjliga färger visas. Detta beror dock på skärmens förmåga och dess teknik. Alla skärmar har inte samma förmåga att visa färger.
  • Profilerna kan vara de flesta färgrymder. Med detta menas RGB (rött, grönt, blått), CMYK (cyan, magenta, gult, svart, ”K” hänvisar till den föråldrade termen för svart inom grafisk konst som ”nyckelfärg”) och den ökande användningen och implementeringen av CMYK med utökad färgskala som lägger till orange, grönt och violett.
  • Profiler används också i arbetsflödessystem som färgservrar och digitala front-end-apparater (DFE) för att hantera färgen enligt en gemensam och överenskommen standard.

De arbetar inom ett färghanteringssystem med mjukvara, t.ex. Adobe CC-sviten, färgservrar och digital frontend.

Förenklat använder dessa system i samtliga fall en Profile Connection Space (PCS) som vanligtvis innehåller CIE Labs färgrymd som innehåller alla färger som en ”genomsnittlig” människa kan se. Detta kallas också för en färghanteringsmodul.

Adobe, som framgår av skärmdumpen nedan från panelen Photoshop Color Settings kallar det en motor, i det här fallet ACE, Adobe Color Engine. Det finns ett antal PCS-moduler från Adobe, Apple och andra, som alla arbetar enligt ICC-specifikationen och gör samma funktion.

När en bild, t.ex. med en RGB-profil, ska konverteras till en CMYK-profil, ”läser” PCS profilen för färginformation om bilden och konverterar den till CIELab-färgrymden. Med hjälp av den valda profilen, i det här fallet CMYK, konverteras sedan CIELab-data till data som har skapats i CMYK-färgrymden.

Det är värt att notera att de flesta färghanteringssystem har standardprofiler för RGB och CMYK, och att de använder dessa om bilden som ska konverteras inte har någon profil inbäddad. Detta kan resultera i dåliga och felaktiga konverteringar.

Bilden nedan illustrerar det arbete som en profil måste göra när den konverterar en stor RGB-färgrymd, i det här fallet Abode RGB 1998 som används i avancerade digitalkameror, till en CMYK-färg, PSO coated v3 FOGRA 51 som är en stor CMYK-färgrymd eller gamut.

Trådramen är Adobe RGB 1998-profilen, den solida färgen inuti den är CMYK-färgrymden. Det svarta nätet representerar CIELab-färgrymden.

Profiler kan delas in i två huvudtyper:

  1. Enhetsoberoende. Den här typen omfattar de flesta RGB-profiler, t.ex. de vanliga sRGB och Adobe RGB 1998. Dessa profiler är inte kopplade till någon utmatningsenhet, men används i digitalkameror och färgredigeringsprogram som Adobe Photoshop och Affinity Photo som vad som ofta kallas ”arbetsytor”.

Undantag från detta enhetsoberoende är RGB-skärmkalibreringsprofiler och vissa enhetsberoende profiler som produceras för små stationära bläckstråleskrivare och större digitala RGB-silverhalogenidskrivare.

  1. Enhetsberoende. Detta innebär att profilen, som normalt är en CMYK-profil, har skapats för att passa endast ett tryckförhållande, dvs. tryckprocessen, den färg som används och de substrat som används. Ofta kan det röra sig om enskilda tryckpressar. De välkända och mycket använda standard CMYK-profilerna baserade på ISO 12647-2 är enhetsberoende profiler.

Enhetsberoende profiler används ofta inom två områden i digitala arbetsflöden för färghantering inom digitaltryck på deras digitala frontend. Den första är en enhetsprofil som beskriver pressens färgskala på det papper eller substrat som används, den andra kan vara vad som kallas en simulerings- eller emuleringsprofil som vanligtvis är en enhetsprofil för ett annat tryckvillkor, t.ex. den offsetlitobaserade PSO coated v3 FOGRA 51-profilen.

Återigen finns det några undantag från re CMYK-profiler, FOGRA har ett arbetsutrymme CMYK, FOGRA 53, som inte syftar till att matcha en press, färg och papper. Det ses som ett CMYK-utbytesutrymme med stor gamut som ska användas i stället för RGB-profil när den slutliga tryckprocessen och substratet kan vara okända.

En tredje, specialiserad, typ av icc-profil som du kommer att se är enhetslänkprofilen. Det här är en specialiserad profil som kopplar samman två profiler. Till exempel en CMYK-belagd profil och en CMYK-obelagd profil. Den kan endast användas för att konvertera mellan de två profiler som valts när du skapade device link-profilen.

Device link-profiler ger större färgkontroll, särskilt av den svarta separationen, när man konverterar från en CMYK-profilbild till en annan. Vanligtvis används de i färgservrar där device link-profilen kan skapas automatiskt.

Förhoppningsvis har den här artikeln gett en överblick över hur och varför icc-färgprofiler används och behövs.

På FESPA:s webbplats finns ett stort antal artiklar om färghantering, bland annat en om de svårförståeliga Rendering Intents. Detta kommer att vara en nyttig läsning i samband med denna artikel.

Upptäck de senaste innovationerna inom färghantering på FESPA Global Print Expo 2024, Europas ledande mässa för tryck och skyltning. Den äger rum 19-22 mars 2024 på RAI Amsterdam i Nederländerna. Registrera här för att besöka och använd koden FESJ405.