Möjligheter för storformatsskrivare inom etikettering

Nessan Cleary berättar hur etikettering kan utgöra en unik möjlighet för leverantörer av storformatstryck som vill växa och diversifiera sin verksamhet.

Etikettering, som oftast ses som ett smalt webbformat, kanske inte verkar vara den mest uppenbara inriktningen för en verksamhet med storformatstryck. Ändå har flera leverantörer under de senaste åren visat upp etikettpressar på Fespa Expos. Etikettering kan vara ett relativt billigt och enkelt sätt att expandera till den växande förpackningsmarknaden. Ännu viktigare är att det är klokt att diversifiera verksamheten för att ge ett visst skydd när tiderna är tuffa, som de så ofta är!

Det är möjligt att producera etiketter för korta upplagor på en storformatsskrivare, men du måste ändå stansa etiketterna så att de kan dras av. De flesta etiketteringsapplikationer fungerar bättre om etiketterna levereras på en rulle. Det finns gott om skärlösningar som kan ta hand om båda dessa problem. Men över en viss volym är det helt enkelt mer effektivt att investera i en särskild produktionslinje för etiketter, komplett med tryckning och konvertering.

Det är allmänt accepterat att upplagorna av etiketter minskar, främst eftersom varumärkena försöker använda mer riktad marknadsföring och versionshantering. De flesta etiketter trycks fortfarande på konventionella flexopressar med smalbana, men digitala etikettpressar har blivit allt vanligare under de senaste tio åren. På senare tid har det också tillkommit ett antal hybridpressar, där man antingen lägger till digitaltryck i en flexopress eller lägger till ett begränsat antal flexoenheter för spotfärger och konverterar till en digitalpress. Pandemin ökade också intresset för digitaltryck, eftersom det gjorde det möjligt för företag att snabbt ändra sin produktmix till förmån för livsmedel och läkemedel under de olika nedstängningar som vi alla fick utstå.

Det finns också en växande korsbefruktning mellan etiketter och förpackningar med en trend att köra små förpackningsapplikationer som påsar på smala bandpressar. Detta har lett till att etikettpressarna har blivit bredare för att kunna hantera fler typer av förpackningar. De flesta digitala etikettpressar tar substrat upp till cirka 340 mm breda. Vissa digitala maskiner kan bli bredare, upp till cirka 510 mm, och den här trenden kommer bara att fortsätta. Du måste dock tänka noga på konverteringsutrustningen för att dra nytta av detta.

En annan fråga är färgskalan. För etikettering, liksom för förpackningar, används vanligtvis många spotfärger så att varumärkena kan specificera sina färger exakt. Detta resulterar dock i en viss mängd ställtid mellan jobb på en flexopress för att tvätta cylindrarna och byta ut spotfärgerna. Eftersom digitala pressar använder samma bläckuppsättning för varje jobb är det mycket lite ställtid mellan jobben, vilket är en av de största fördelarna med en digital press. De flesta digitala tryckpressar kan producera en ganska bred färgskala med de fyra processfärgerna, men vissa erbjuder också ytterligare färger, vanligtvis orange, grön och violett. De flesta etikettpressar har också vitt bläck, vilket är viktigt för tryckning på mörkare etikettmaterial samt transparenta etiketter för den alltmer populära no label-looken.

Teknik för etikettutskrift

Om man bortser från de konventionella flexopressarna finns det flera digitala tekniker att välja mellan. Den mest uppenbara är single pass inkjet, där de flesta av dagens inkjetpressar använder UV-härdande bläck som kan tryckas på de flesta av de olika etikettunderlag som finns tillgängliga utan att kräva någon ytterligare behandling. Det finns många olika leverantörer som tillverkar bläckstrålepressar, inklusive konventionella flexotillverkare som Gallus och Bobst, liksom etablerade digitala aktörer som Durst, Domino, Epson och Screen. Det finns också nyare aktörer som det kinesiska företaget Flora och den indiska tillverkaren Monotech. De äldre maskinerna har en hastighet på cirka 50 mpm, men i den övre delen av denna kategori kan hastigheten uppgå till 80-100 mpm.

Många leverantörer av digitala etikettpressar arbetar med att utveckla vattenbaserade bläck för etikettpressar. Detta beror delvis på att etikettindustrin blir mer medveten om sitt miljöavtryck, men också på att vattenbaserade bläck kommer att vara mer lämpliga för livsmedelsförpackningar. Flera leverantörer har utvecklat etikettpressar i instegsmodellen med Memjets termiska skrivhuvuden och vattenbaserade bläck, men dessa kräver en beläggning för syntetiska material. Canon har visat upp en prototyp, LabelStream 2000, som använder termiska skrivhuvuden i kombination med vattenbaserade bläck. Denna bör vara tillgänglig nästa år. Epson säljer också SureColour L-4733A/W, som använder ett vattenbaserat hartsbläck och erbjuder CMYK plus orange och grönt med en valfri vit. Detta är dock inte en single pass-maskin och är begränsad till 8,2 mpm.

Det främsta alternativet till inkjet är toner, som är mycket mindre krävande än inkjet när det gäller substrat. Xeikon, som var tidigt ute på marknaden för digitala etiketter, har utvecklat Cheetah-serien av etikettpressar med elektrofotografering med torr toner, som har fem färger och körs i 42 mpm. Xeikon har också utvecklat en variant, Titon, som främst är inriktad på förpackningar. Xeikon har garderat sig och säljer även Panther-serien av etikettpressar med UV-bläckstråle.

Konica Minolta har använt torra tonermotorer från sina produktionsskrivare som bas för att utveckla AccurioLabel-serien med nivåpressar. Dessa är kostnadseffektiva men också tillräckligt robusta för att klara kontinuerligt flerskiftsarbete. De är inte de snabbaste maskinerna men lämpar sig väl för mycket korta upplagor, vilket gör att de dyrare pressarna kan användas för längre upplagor.
Sedan finns det en metod med flytande toner som föredras av HP Indigo, som tillverkar både dedikerade etikettpressar för smala banor som 6K och den bredare 200K som även riktar sig till förpackningsmarknaden. Den senaste HP Indigo-pressen, V12, sägs vara den snabbaste digitala smalbandspressen som för närvarande finns tillgänglig med en maxhastighet på 120 mpm.

Den andra saken att tänka på är den konvertering som är nödvändig för att förvandla utskrifterna till etiketter. Det finns en rad olika efterbehandlingssteg, inklusive stansning av etiketterna, laminering och foliering. Det finns mycket som talar för att börja med en hybridpress där all tryckning och efterbehandling sker inline. En särskild efterbehandlingslinje ger dock mer flexibilitet, särskilt om du kör flera etikettpressar. Det är här en konverteringslinje med flera stationer, som ABG:s Digicon 3, kommer till sin rätt.

Sammanfattningsvis är etikettering en relativt okomplicerad marknadssektor för erfarna storformatsanvändare att diversifiera till. Det är också en väg in på förpackningsmarknaden, som många storformatsskrivare redan tittar på. Det finns en rad olika utskriftstekniker att välja mellan, men i grund och botten handlar det om att balansera den produktivitetsnivå man behöver med den investeringsnivå man vill göra, vilket gäller även för storformat.